Torsdag
Jag försöker verkligen uppdatera lite. Jag har besparat er bilder i några dagar. Det blir fånigt att visa upp dom bilder jag just lagt upp och börja förklara hur jag gjort. Det är ju ganska ointressant. Vad kan vi prata om då? Fotografins ursprung och legender? Varifrån kommer reklamfotografen? Som om så många omvälvande händelser i historien är inte heller reklamfotografens ursprung helt känd. Den mest troliga är dock följande.
Som alla vet så skapade Gud världen på sex dagar och vilade den sjunde. Sedan är föga känt om vad han gjorde. Det var ju inte så att han bara lutade sej tillbaka och tittade på medan vi människor drev denna skapelse in i fördärvet. Nej han ville vi skulle ha verktyg när vi gjorde det. Gud vaknade alltså den åttonde dagen, utvilad efter vilodagen och en natt god sömn. Vi kära människor pysslade glatt med vårt fördärv och då ville ju Gud hjälpa oss på traven. Han tänkte en stund och skapade då 3M eller tejpen. Gud såg tejpen och insåg att den var god. Tyvärr fanns det vid tillfället ingen direkt användning för den. Då skapade Gud reklamfotografen till sin avbild och med en bit tejp. Resten är historia och om den kan ni läsa i en bok. Själv använder jag enorma mängder tejp och av i huvudsak fyra olika typer, maskeringstejp, vävtejp vit, silvertejp och dubbelhäftande. Sedan har jag några olika typer av varje för olika ändamål. Med lite tejp och varmlim kan jag bygga det mesta. Jag har byggt ett badrum. Vad är det då vi jobbar för? Allt går ut på att sälja. Det vi fotograferar ska sälja. Vi slåss om betraktarens uppmärksamhet. Vinnaren får ett jobb till. Jag läste någonstans om att vi i genomsnitt har tre sekunder på oss. Om vi inte fångar betraktarens intresse på tre sekunder så bläddrar dom vidare i tidningen och vårt buskap går förlorat. Sedan klagar vi på att guldfiskar har dåligt minne, dom sägs ha åtminstone sju sekunder. Jag vill ha en kund som säljer till guldfiskar. Andy Warhol trodde vi alla skulle få femton minuter i strålkastarljuset. Jag hoppas på mina tre sekunder. Det är en hård värld vi lever i och man är aldrig bättre än sitt senaste jobb. Jag visar i princip aldrig gamla bilder, jag har ingen skrytvägg på kontoret med diplom och priser och jag berättar inte om mina titlar. Allt är gammalt. Jag vet att jag även är dålig på att utnyttja det jag faktiskt gjort och jag utnyttjar även mina sociala nätverk dåligt. Men jag menar att det intressanta är det jag gjorde nyss och det jag gör imorgon.
Jag har fått en del kommentarer här om att mina bilder är bra. Ett faktum som gör mej väldigt glad men vad är det som gör mej bra? Jag har inte lärt mej något nytt revulotionerande inom fotografi direkt nyligen. Jag blir lite bättre på allt med varje jobb jag gör men det som framför allt gör mej bättre är mina modeller och att samarbeta med makeupartister, hårstylister och andra fotografer. När man har ett fungerande samarbete blir alla lite bättre, det finns modeller som alltid gör mej bättre. En modell kan aldrig göra fel, det är alltid fotografen som har ansvaret. Det är jag som väljer att trycka på knappen eller ej. Jag har hört vissa fotografer klaga på att deras bilder inte blir som det är tänkt för modellen kunde inte göra det dom bad om. Så det är modellens fel, fast det är fotografen som valt modell. Jag har gjort mängder av dåliga bilder i mina dagar. Ingen av dom har varit modellens fel. Det är jag som inte varit tillräckligt noga med detaljer. Som fotograf måste du i varje ögonblick ha full koll på allt som händer. Nu är det tack och lov i verkligheten så att det är många andra som tar beslut. Det finns en ad som håller ordning på formen, en projektledare som håller ordning på tid och pengar, sedan kunden som i vissa fall har en aning om vad dom vill sälja. När man jobbar på riktigt är det plötsligt en massa nya saker att hålla reda på. Det svåraste för mej har varit att sluta komponera mina bilder direkt i kameran. Jag minns på sjuttiotalet när man skulle komponera allt i kameran och slipa upp ramen i förstoringsapparaten så man fick en svart kant kring bilden. Nu har jag mest problem med att ge dött utrymme till text och sidutfall. Att hålla reda på vilka proportioner bilden ska ha och om text ska vara positiv eller negativ. Nästan alla mina byråkunder blir irriterade om jag leverarar en färdig bild, jag måste ha en bild som är korrekt i kontrast, färgrymder och mättnad, men inte i komposition. För att få fram en riktigt bra modebild måste alla inblandade ge allt. En lite mindre erfaren fotograf blir bättre med en bra modell, en bra modell blir bättre med en bättre makeup och hår. Men riktigt bra blir det inte förrän alla kan ha ett öppet möte, mötet blir som när man möter en vän.
Det här är nu en gång för alla en bildblogg så vi kanske ska titta lite på en bild. Jag har visat en del av mitt lekande med modebilder. Min huvudsakliga inkomst är dock produktbilder. Jag har inte hittat många som skriver sina bloggar om detta. Produktbilder är kanske inte lika sexiga men minst lika roliga.
Vad är då detta? Tja, ett Cognacsglas men det ser väl alla? Glas är ett kul och ganska enkelt material att jobba med. Det man behöver hålla lite ordning på med produktbilder är material och hur dessa reflekterar. Infallsvinkeln är lika med utfallsvinkeln. Det är egentligen hela grejen. Men om vi nu går tillbaka och ser på glas. Glas syns inte så för att ge form måste vi arbeta med reflexer. Det är inte längre så att vi jobbar med spetsdager, högdager och skugga. På glas har vi reflexer eller vi kan säja att det är spetsdager men det stämmer inte riktigt för vi arbetar med vita och svarta reflexer. När vi som i detta fall har glaset mot en relativt ljus bakgrund måste vi definiera den yttre formen med svarta reflexer. Med dessa skapar vi den yttre formen, själva kupan i glaset. Det vi måste börja tänka på då är varifrån kommer dessa reflexer? Den yttersta kanten på produkten kommer mer eller mindre bakifrån. När jag då vill ge en mörk ytterkant så sätter jag upp stora svarta reflektorer bakom produkten. Jag har bara så mycket vit bakgrund, i detta fall är det en ljusgrå bakgrund, jag behöver. Sedan hänger svarta tyger för att bara reflektera svart mot ytterkanten. Genom det har jag definierat ytterkanten. Vill jag ha ett glas mot en helt vit bakgrund vore jag klar nu. Det hjälper mej inte att lägga på ljus framifrån mot glas om det står mot vitt. Nu vill jag i detta fall dock ha en reflex även i glaset. Jag väljer att lägga min reflex i den övre delen av glaset. Jag kan välja att lägga den var som helst men för att skapa en reflex från över till underkant på glaset hade jag varit tvungen att ställa en väldigt hög softbox vid sidan av glaset och då hade jag inte kunnat använda den fögrund jag nu valt. Den undre delen av glaset reflekterar mer eller mindre nedifrån. Det är viktigt att lägga till en reflex i ytan just för att definiera ytan, jag vill se att det är blankt glas och inte mattslipat. Den reflexen kommer från en 90x120 softbox mer eller mindre rakt uppifrån. Ju närmare glaset jag sätter softboxen desto större blir reflexen och samtidigt mindre intensiv. Det är bara att testa sej fram och se var det känns rätt. Jag har vridit boxen att sitta lite diagonalt för att ge en form i reflexen. Sedan har vi bakgrund. Jag ville ha en långsam av toning från vit i horisonten och till grafitgrå i överkant. Även en viss vinjett mot hörnen för att hålla kvar blicken mot glaset. Jag har då valt att sätta en ljuskälla under bordet nästan precis bakom glaset. Jag har en rund zoomreflektor på den ljuskällan. Med mina Proaggregat kan jag då fokusera ljuset till att få just den av toning jag vill ha. Jag kan också styra avtoningen med avståndet från produkt till bakgrund, det vill säga med skärpedjupet och med avståndet från ljuskällan till bakgrunden. Jag nämnde tidigare att jag valde en ljusgrå bakgrund. Det har jag gjort för att jag med färgen på bakgrunden också styr avtoningen. Jag kan få samma effekt med vit bakgrund eller med en svart. Men dom olika färgerna har olika avtoning. Eftersom jag bara har en typ av zoomreflektor så styr jag avtoningen med bakgrundsfärg. Med en vit bakgrund kan jag använda lägre blixteffekt men avtoningen blir längre, med svart bakgrund måste jag då ha högre effekt men avtoningen blir snabbare. Den effekt jag ville ha fick jag med en ljusgrå, i detta fallet är det en Lastolite Flint, en varmgrå ton jag gillar att använda även på mode eftersom den har en bra ton som ger lite varmare känsla. Jag köper den hos Procenter . Effekten på bakgrundsljuset styrs av min arbetsbländare. Här vill jag ha hela glaset skarpt men tappa en del skärpa mot horisonten. Jag kollade detta med en testexponering och fick fram att behövde f:16. Då sätter jag mej vid kameran med en spottillsats på min exponeringsmätare och börjar poppa av blixtar. Vid horisonten vill jag ha vitt. För att det ska bli vitt måste jag ha ett reflektivt mätvärde på f:32 1/2 vid horisonten. Sedan fortsätter jag att mäta på ett antal punkter uppåt i bilden. Då ser jag hur min avtoning löper, i överkanten där jag vill att tonen ska vara mörkt grå men inte helt svart så ska jag ha ett reflektivt mätvärde på f:8. Sedan har vi förgrunden. Jag ville ha en blank yta som glaset speglar i. Jag använder olika material för detta, ibland silver, vitt eller som här svart. Många använder plexi till detta men jag använder glasskiva. Plexi är väldigt bra men också känsligt för repor, det är inte glas. Jag har en mörk glasskiva. Den är så mörk och så tjock att jag slipper ifrån den dubbelreflex man annars får från en glasskiva. Jag får dubbelreflex även i mörkt glas men reflexen i den undre ytan av glaset syns inte eftersom det mörka glaset gör att den är flera bländarsteg svagare än den övre reflexen. Jag använder aldrig en spegel efersom dom alltid ger dubbelreflex och det ser väldigt illa ut när bilden blir större. Om man nu inte har en ytförsilvrad spegel men dom är precis som plexi väldigt känsliga för repor. Avtoningen i förgrunden är som alla förstår en spegling från bakgrunden. Här styr jag avtoningen med kamerans vinkel mot horisonten samt brännvidd. Om jag går lite högre blir reflexen kortare och lägre blir den mindre. Samma sak om jag har en kortare brännvidd som ger en annan avtoning än en längre brännvidd. Jag valde 120mm makro till denna bild. Jag har lärt mej på åttiotalet och då var det ofta längre brännvidder men jag vet att om jag jobbar med en yngre ad så vill dom oftare ha kortare brännvidder med ett annat perspektiv. Det finns ingen regel som säjer att det ena är rätt och det andra fel så det är bara att använda det som man själv eller kunden tycker blir snyggt. Till sist för att få till något lite oväntat i bilden så har jag vinklat bordskivan och sedan kameran i mortsvarande grad för att ytan i glaset inte ska vara horisontell. För att glaset inte ska hasa iväg sitter det naturligtvis en bit tejp under foten. Det hela är ganska enkelt och tog ungefär en timme att bygga upp.
Som vanligt om ni har frågor om den här eller andra bilder ni hittar här så är det bara att skicka in en kommentar så lovar jag att göra mitt bästa att besvara dom. Nu till helgen så hoppas jag kunna ge mej ut och leka lite och få lite höstmodebilder tillsammans med mina vänner Hanna och Johan . Mina modeller kommer vara Matthias och en ny kille som heter Kim. Det kommer bli riktigt roligt.
Som alla vet så skapade Gud världen på sex dagar och vilade den sjunde. Sedan är föga känt om vad han gjorde. Det var ju inte så att han bara lutade sej tillbaka och tittade på medan vi människor drev denna skapelse in i fördärvet. Nej han ville vi skulle ha verktyg när vi gjorde det. Gud vaknade alltså den åttonde dagen, utvilad efter vilodagen och en natt god sömn. Vi kära människor pysslade glatt med vårt fördärv och då ville ju Gud hjälpa oss på traven. Han tänkte en stund och skapade då 3M eller tejpen. Gud såg tejpen och insåg att den var god. Tyvärr fanns det vid tillfället ingen direkt användning för den. Då skapade Gud reklamfotografen till sin avbild och med en bit tejp. Resten är historia och om den kan ni läsa i en bok. Själv använder jag enorma mängder tejp och av i huvudsak fyra olika typer, maskeringstejp, vävtejp vit, silvertejp och dubbelhäftande. Sedan har jag några olika typer av varje för olika ändamål. Med lite tejp och varmlim kan jag bygga det mesta. Jag har byggt ett badrum. Vad är det då vi jobbar för? Allt går ut på att sälja. Det vi fotograferar ska sälja. Vi slåss om betraktarens uppmärksamhet. Vinnaren får ett jobb till. Jag läste någonstans om att vi i genomsnitt har tre sekunder på oss. Om vi inte fångar betraktarens intresse på tre sekunder så bläddrar dom vidare i tidningen och vårt buskap går förlorat. Sedan klagar vi på att guldfiskar har dåligt minne, dom sägs ha åtminstone sju sekunder. Jag vill ha en kund som säljer till guldfiskar. Andy Warhol trodde vi alla skulle få femton minuter i strålkastarljuset. Jag hoppas på mina tre sekunder. Det är en hård värld vi lever i och man är aldrig bättre än sitt senaste jobb. Jag visar i princip aldrig gamla bilder, jag har ingen skrytvägg på kontoret med diplom och priser och jag berättar inte om mina titlar. Allt är gammalt. Jag vet att jag även är dålig på att utnyttja det jag faktiskt gjort och jag utnyttjar även mina sociala nätverk dåligt. Men jag menar att det intressanta är det jag gjorde nyss och det jag gör imorgon.
Jag har fått en del kommentarer här om att mina bilder är bra. Ett faktum som gör mej väldigt glad men vad är det som gör mej bra? Jag har inte lärt mej något nytt revulotionerande inom fotografi direkt nyligen. Jag blir lite bättre på allt med varje jobb jag gör men det som framför allt gör mej bättre är mina modeller och att samarbeta med makeupartister, hårstylister och andra fotografer. När man har ett fungerande samarbete blir alla lite bättre, det finns modeller som alltid gör mej bättre. En modell kan aldrig göra fel, det är alltid fotografen som har ansvaret. Det är jag som väljer att trycka på knappen eller ej. Jag har hört vissa fotografer klaga på att deras bilder inte blir som det är tänkt för modellen kunde inte göra det dom bad om. Så det är modellens fel, fast det är fotografen som valt modell. Jag har gjort mängder av dåliga bilder i mina dagar. Ingen av dom har varit modellens fel. Det är jag som inte varit tillräckligt noga med detaljer. Som fotograf måste du i varje ögonblick ha full koll på allt som händer. Nu är det tack och lov i verkligheten så att det är många andra som tar beslut. Det finns en ad som håller ordning på formen, en projektledare som håller ordning på tid och pengar, sedan kunden som i vissa fall har en aning om vad dom vill sälja. När man jobbar på riktigt är det plötsligt en massa nya saker att hålla reda på. Det svåraste för mej har varit att sluta komponera mina bilder direkt i kameran. Jag minns på sjuttiotalet när man skulle komponera allt i kameran och slipa upp ramen i förstoringsapparaten så man fick en svart kant kring bilden. Nu har jag mest problem med att ge dött utrymme till text och sidutfall. Att hålla reda på vilka proportioner bilden ska ha och om text ska vara positiv eller negativ. Nästan alla mina byråkunder blir irriterade om jag leverarar en färdig bild, jag måste ha en bild som är korrekt i kontrast, färgrymder och mättnad, men inte i komposition. För att få fram en riktigt bra modebild måste alla inblandade ge allt. En lite mindre erfaren fotograf blir bättre med en bra modell, en bra modell blir bättre med en bättre makeup och hår. Men riktigt bra blir det inte förrän alla kan ha ett öppet möte, mötet blir som när man möter en vän.
Det här är nu en gång för alla en bildblogg så vi kanske ska titta lite på en bild. Jag har visat en del av mitt lekande med modebilder. Min huvudsakliga inkomst är dock produktbilder. Jag har inte hittat många som skriver sina bloggar om detta. Produktbilder är kanske inte lika sexiga men minst lika roliga.
Vad är då detta? Tja, ett Cognacsglas men det ser väl alla? Glas är ett kul och ganska enkelt material att jobba med. Det man behöver hålla lite ordning på med produktbilder är material och hur dessa reflekterar. Infallsvinkeln är lika med utfallsvinkeln. Det är egentligen hela grejen. Men om vi nu går tillbaka och ser på glas. Glas syns inte så för att ge form måste vi arbeta med reflexer. Det är inte längre så att vi jobbar med spetsdager, högdager och skugga. På glas har vi reflexer eller vi kan säja att det är spetsdager men det stämmer inte riktigt för vi arbetar med vita och svarta reflexer. När vi som i detta fall har glaset mot en relativt ljus bakgrund måste vi definiera den yttre formen med svarta reflexer. Med dessa skapar vi den yttre formen, själva kupan i glaset. Det vi måste börja tänka på då är varifrån kommer dessa reflexer? Den yttersta kanten på produkten kommer mer eller mindre bakifrån. När jag då vill ge en mörk ytterkant så sätter jag upp stora svarta reflektorer bakom produkten. Jag har bara så mycket vit bakgrund, i detta fall är det en ljusgrå bakgrund, jag behöver. Sedan hänger svarta tyger för att bara reflektera svart mot ytterkanten. Genom det har jag definierat ytterkanten. Vill jag ha ett glas mot en helt vit bakgrund vore jag klar nu. Det hjälper mej inte att lägga på ljus framifrån mot glas om det står mot vitt. Nu vill jag i detta fall dock ha en reflex även i glaset. Jag väljer att lägga min reflex i den övre delen av glaset. Jag kan välja att lägga den var som helst men för att skapa en reflex från över till underkant på glaset hade jag varit tvungen att ställa en väldigt hög softbox vid sidan av glaset och då hade jag inte kunnat använda den fögrund jag nu valt. Den undre delen av glaset reflekterar mer eller mindre nedifrån. Det är viktigt att lägga till en reflex i ytan just för att definiera ytan, jag vill se att det är blankt glas och inte mattslipat. Den reflexen kommer från en 90x120 softbox mer eller mindre rakt uppifrån. Ju närmare glaset jag sätter softboxen desto större blir reflexen och samtidigt mindre intensiv. Det är bara att testa sej fram och se var det känns rätt. Jag har vridit boxen att sitta lite diagonalt för att ge en form i reflexen. Sedan har vi bakgrund. Jag ville ha en långsam av toning från vit i horisonten och till grafitgrå i överkant. Även en viss vinjett mot hörnen för att hålla kvar blicken mot glaset. Jag har då valt att sätta en ljuskälla under bordet nästan precis bakom glaset. Jag har en rund zoomreflektor på den ljuskällan. Med mina Proaggregat kan jag då fokusera ljuset till att få just den av toning jag vill ha. Jag kan också styra avtoningen med avståndet från produkt till bakgrund, det vill säga med skärpedjupet och med avståndet från ljuskällan till bakgrunden. Jag nämnde tidigare att jag valde en ljusgrå bakgrund. Det har jag gjort för att jag med färgen på bakgrunden också styr avtoningen. Jag kan få samma effekt med vit bakgrund eller med en svart. Men dom olika färgerna har olika avtoning. Eftersom jag bara har en typ av zoomreflektor så styr jag avtoningen med bakgrundsfärg. Med en vit bakgrund kan jag använda lägre blixteffekt men avtoningen blir längre, med svart bakgrund måste jag då ha högre effekt men avtoningen blir snabbare. Den effekt jag ville ha fick jag med en ljusgrå, i detta fallet är det en Lastolite Flint, en varmgrå ton jag gillar att använda även på mode eftersom den har en bra ton som ger lite varmare känsla. Jag köper den hos Procenter . Effekten på bakgrundsljuset styrs av min arbetsbländare. Här vill jag ha hela glaset skarpt men tappa en del skärpa mot horisonten. Jag kollade detta med en testexponering och fick fram att behövde f:16. Då sätter jag mej vid kameran med en spottillsats på min exponeringsmätare och börjar poppa av blixtar. Vid horisonten vill jag ha vitt. För att det ska bli vitt måste jag ha ett reflektivt mätvärde på f:32 1/2 vid horisonten. Sedan fortsätter jag att mäta på ett antal punkter uppåt i bilden. Då ser jag hur min avtoning löper, i överkanten där jag vill att tonen ska vara mörkt grå men inte helt svart så ska jag ha ett reflektivt mätvärde på f:8. Sedan har vi förgrunden. Jag ville ha en blank yta som glaset speglar i. Jag använder olika material för detta, ibland silver, vitt eller som här svart. Många använder plexi till detta men jag använder glasskiva. Plexi är väldigt bra men också känsligt för repor, det är inte glas. Jag har en mörk glasskiva. Den är så mörk och så tjock att jag slipper ifrån den dubbelreflex man annars får från en glasskiva. Jag får dubbelreflex även i mörkt glas men reflexen i den undre ytan av glaset syns inte eftersom det mörka glaset gör att den är flera bländarsteg svagare än den övre reflexen. Jag använder aldrig en spegel efersom dom alltid ger dubbelreflex och det ser väldigt illa ut när bilden blir större. Om man nu inte har en ytförsilvrad spegel men dom är precis som plexi väldigt känsliga för repor. Avtoningen i förgrunden är som alla förstår en spegling från bakgrunden. Här styr jag avtoningen med kamerans vinkel mot horisonten samt brännvidd. Om jag går lite högre blir reflexen kortare och lägre blir den mindre. Samma sak om jag har en kortare brännvidd som ger en annan avtoning än en längre brännvidd. Jag valde 120mm makro till denna bild. Jag har lärt mej på åttiotalet och då var det ofta längre brännvidder men jag vet att om jag jobbar med en yngre ad så vill dom oftare ha kortare brännvidder med ett annat perspektiv. Det finns ingen regel som säjer att det ena är rätt och det andra fel så det är bara att använda det som man själv eller kunden tycker blir snyggt. Till sist för att få till något lite oväntat i bilden så har jag vinklat bordskivan och sedan kameran i mortsvarande grad för att ytan i glaset inte ska vara horisontell. För att glaset inte ska hasa iväg sitter det naturligtvis en bit tejp under foten. Det hela är ganska enkelt och tog ungefär en timme att bygga upp.
Som vanligt om ni har frågor om den här eller andra bilder ni hittar här så är det bara att skicka in en kommentar så lovar jag att göra mitt bästa att besvara dom. Nu till helgen så hoppas jag kunna ge mej ut och leka lite och få lite höstmodebilder tillsammans med mina vänner Hanna och Johan . Mina modeller kommer vara Matthias och en ny kille som heter Kim. Det kommer bli riktigt roligt.
Sorg och glädje
Jag hörde just på radion att Irving Penn gått vidare. En legend och enligt mitt tycke en av dom största fotograferna genom tiderna. Hans bild Frozen Food har inspirerat mej så även många av hans mode och porträtt bilder. Tyvärr har jag aldrig haft äran att träffa honom på nära håll men sett många av hans utställningar runt om i världen. Det ljus han använde har ett mycket stort inflytande på mitt eget arbete idag. Han blev 92 år. Må han vila i frid.
Mer glädjande var att jag idag fått veta att en av dom modeller jag arbetat med, Matthias, har fått ett mycket fint jobb och ska fotografera med Carl Bengtsson, en annan stor inspiratör i mitt skapande. Detta för en modebilaga inför julen som ska publiceras i Finacial Times. Jag är så glad för Matthias, det finns ingen jag kunde önskat det mer för. Han är en duktig modell men än mer en riktigt bra kille. Grattis. :-)
Mer glädjande var att jag idag fått veta att en av dom modeller jag arbetat med, Matthias, har fått ett mycket fint jobb och ska fotografera med Carl Bengtsson, en annan stor inspiratör i mitt skapande. Detta för en modebilaga inför julen som ska publiceras i Finacial Times. Jag är så glad för Matthias, det finns ingen jag kunde önskat det mer för. Han är en duktig modell men än mer en riktigt bra kille. Grattis. :-)
Tisdag
Ny tisdag. Huga.... Vart har mitt liv tagit vägen? Nu har jag lagt upp lite bilder ur min bok, som den nu ser ut idag men det finns ett par till som ska in. Dom är dock inte klara ännu. Jag valde att inte skriva till varje bild. Det skulle ta resten av mitt liv att skriva hur jag gjort var och en. Om någon har någon fråga så är det bara att ställa den här. Jag lovar svara efter bästa förmåga.
Jag vet. Bloggen blir inte uppdaterad som den ska. Jag får så mycket respons och trevliga kommentarer att jag blir rörd. Tack så mycket. Vad ska jag skriva om idag? Kommentera kommentarer syns mej som en bra idé. Först Ingela, jag fotograferar gärna "äldre" modeller. Äldre än vem frågar jag dock, knappast äldre än fotografen? Det är bara att höra av sej så hittar vi något som passar. Nu så att tacka för alla vänliga kommentarer här. Det är ibland lite kämpigt att vara egen företagare. Speciellt om man från början inte är så bra på själva fötetagsdelen av detta. Som jag. Det har varit extra kämpigt den senaste tiden. Flera har ringt mej och pratat en stund och många ger kommentarer här, jag har fått mail. Det känns riktigt bra. Tack så mycket. Min ekonomiska situation har blivit lite bättre tack vare en kund. Vad vore livet utan dom? Jag fick förfakturera en hög bilder till dom så nu kommer det in pengar. Jag har troligen dom bästa kunder någon kan ha.
Jag vet. Bloggen blir inte uppdaterad som den ska. Jag får så mycket respons och trevliga kommentarer att jag blir rörd. Tack så mycket. Vad ska jag skriva om idag? Kommentera kommentarer syns mej som en bra idé. Först Ingela, jag fotograferar gärna "äldre" modeller. Äldre än vem frågar jag dock, knappast äldre än fotografen? Det är bara att höra av sej så hittar vi något som passar. Nu så att tacka för alla vänliga kommentarer här. Det är ibland lite kämpigt att vara egen företagare. Speciellt om man från början inte är så bra på själva fötetagsdelen av detta. Som jag. Det har varit extra kämpigt den senaste tiden. Flera har ringt mej och pratat en stund och många ger kommentarer här, jag har fått mail. Det känns riktigt bra. Tack så mycket. Min ekonomiska situation har blivit lite bättre tack vare en kund. Vad vore livet utan dom? Jag fick förfakturera en hög bilder till dom så nu kommer det in pengar. Jag har troligen dom bästa kunder någon kan ha.
Min bok idag 091006
