Tisdag
Jag vet inte riktigt vad det är med mej och tisdagar? Händer det någonsin något bra eller kul på tisdagar? Inte i mitt liv i alla fall. Det blir dock tisdag varje vecka, jag tror att det ibland blir flera tisdagar i samma vecka. Precis som första april, jag tror mej veta att den första april alltid är en tisdag. Alla katastrofer i mitt liv har hänt den första april. Jag började som fotoassistent den första april 1980, sedan gick det bara utför. Jag föddes på en onsdag men dock straxt efter midnatt. Det var säkert ett litet förbiseende av Gud, han eller hon var nog upptagen med att ge tisdagskatastrofer till någon annan så han hann inte riktigt med allt. Gud gillar nog inte tisdagar heller. Jag är inte en direkt smart människa men ibland har jag små logiska ögonblick. Jag var på banken idag för att prata om lån. Jag var där för flera månader sedan men har inte hört ett pip från dom. Men ok, idag var jag där och tjatade och nu fick jag svar och dom ville inte ge mej ett lån. Det var i och för sig inte direkt förvånande men jag behövde låna för att kunna marknadsföra mej lite bättre. Jag var där och förklarade min situation, jag har för mycket att göra för att kunna göra en effektiv marknadsföring men för lite att göra för att helt fylla min tid och för att ha råd att marknadsföra mej. Jag har ett material men inte riktigt råd att trycka upp det, jag har inte riktigt tid att inom en rimlig tid få ihop en adresslista och inte tid att följa upp ordentligt. För några tusen skulle jag kunna betala någon att göra detta. Jag förklarar detta på banken, jag visar bilder, jag visar prislistor och mina beräkningar för hur lång tid det skulle ta. Visar på hur mina kostnadet sänks just nu på grund av att annat är färdigbetalt så det ligger ingen risk i att ge mej lånet. Då tackar banken nej för att jag har för låg omsättning. Hur menar dom då att jag ska öka den? Om jag då ökar omsättningen så kommer jag inte behöva låna. Så för att få låna måste jag vara i en situation där jag inte behöver låna. Även om jag nu är väldigt förtjust i banker så betalar jag inte ränta bara för att det är så kul.
Nu sitter jag här och funderar på om jag ska lägga ner firman och ta ett jobb. Allt blir så mycket enklare med en lön. Jag vet inte hur jag ska göra. I natt känns det som om jag nog ger upp och lägger ner. Det kanske förändras men jag tror inte det. Jag har varit i den här situationen förr och klarat mej igenom och jag kan nog klara det denna gång också men jag är trött. Jag är trött och gammal, jag vill inte slåss och kämpa varje dag. Jag har levt på Novalucol och Treo så länge nu att det är inte spännande längre. Det är inte kul att sitta klockan fyra på natten och ha ont i magen. Det var ett sätt att leva och det funkar i några år. Jag har hållit på i tjugo år nu. Å andra sidan så kan jag inget annat. Jag är en jäkel på Napoleonkrigen men efterfrågan på det är ännu mindre än på det jag gör nu. Jag vet inte om jag är en speciellt duktig fotograf, det finns dom som säjer att jag är det och kanske har dom rätt. Jag kan inte avgöra om jag är bra. Jag försöker att göra mitt bästa och vara en god människa men det räcker inte. Hur bra jag än är på mitt jobb vet jag att jag är inte bra på att marknadsföra mej. Jag vet inte längre vad jag ska göra.
Nå, det där är nog inte så viktigt egentligen. Jag antar att ni inte sitter här och läser för att få veta vad jag tänker på. Det är knappt jag intresserad av. Bilder är intressant. Jag har faktiskt gjort en hel del bilder dom senaste dagarna. Eftersom jag inte kan göra saker i rätt ordning så börjar jag i mitten. Detta är en bild jag gjorde i söndags.
Min vän Ryan Garrison har varit i Stockholm och hälsat på hela helgen och vi var ute vid Tollare Pappersbruk och tog bilder. Det var verkligen roligt. Det är så kul att träffas och göra bilder, vi fick också möjlighet att jobba med otroligt duktiga modeller. Det här är Malin. Jag har visat bilder på Malin tidigare, då från en fotografering vi gjorde i studion. Nu var vi som sagt ute. Jag kan skriva en hel bok om hur underbart det är att få jobba med Malin. Hon ger verkligen allt för att få en bra bild. Hon inspirerar, kommer med egna idéer och hela tiden med ett gott humör. Jag blir en betydligt bättre fotograf tack vare att jag får jobba med henne. Den energi hon ger gör att jag kan rycka upp mej flera steg. Att få en bra bild är inte något jag kan göra själv. Jag inspireras och sporras av Malin, hon är som en musa. Jag blir aldrig bättre än dom jag jobbar med. Här var jag en hel dag med Ryan, Petra som gjorde makeup och ytterligare en modell, Johanna, hennes bilder kommer senare. Petra gjorde ett underbart jobb även hon. Malin's makeup lade hon redan klockan nio på morgonen, när jag tog den här bilden var klockan redan över fem. Som ni kan se har jag fixat lite med den här bilden i datorn men tack vare att Malin är så vacker som hon är och tack vare det underbara jobb Petra gjort har jag inte behövt göra någon som helst fix av hud. Det säjer en hel del om det hantverk hon kan. Tack vare detta blir det så här bra.
Tekniken, väldigt enkelt i detta fall. Eftersom platsen vi valt att vara på ligger lite pyssligt till så var vi tvungna att gå en bit och följaktligen ville vi inte bära så tungt. Vi hade inga blixtar eller annat tungt utan bara naturligt ljus. Jag valde att göra min bild på eftermiddagen då solen låg i rätt vinkel mot det bilvrak Malin sett och ville ha en bild vid. Med Petra's hjälp stylade vi upp bilden. Jag ville behålla det naturliga ljuset men som alla vet är det svårt att få till en vettig kontrast i öppen sol. Jag ville få fram den känsla av mjukt silande ljus jag har i bakgrunden. Detta är lättast att göra med diffusionsskärmar. Jag ville öka exponeringen på bakgrunden för att separera modellen mot en ljusare bakgrund. Vad jag gjorde var att be Petra om hjälp att hålla en California Sunbounce skärm som är 2x2,8 meter till vänster av bilden. Den drar ner min exponering i högdagern med 2/3 steg. Då blir min bakgrund samtidigt lika mycket ljusare. Min högdager kommer också 2/3 steg närmare min lågdager och plötsligt är kontrastsituationen betydligt mer hanterbar. I öppen sol hade jag haft ett kontrastförhållande på 1:6 och det är för mycket för alla kända tryckprocesser. Nu får jag 1:4 tack vare att jag sänkt exponeringen av högdagern. Nu gör även diffusionen att ljuset blir betydligt mjukare också. I princip så har jag en softbox på 2x2,8 meter bara några meter från modellen. Resten är en del datorfix. Det tog dock inte så lång tid på grund av att jag hade ett så pass bra grundmaterial. Den här bilden var klar på ett par timmar.
Jag noterar att ingen ännu kommit in med någon lösning på hur lösa problemet med att göra en high key bild med bara en ljuskälla, nå jag tänker då inte berätta om ingen försöker fixa det själv. Så det så. Däremot har jag fler bilder från denna drömhelg som kommer upp under den närmaste tiden. Om jag finns kvar som fotograf efter månadsskiftet det får vi se. Nu ska jag skicka iväg lite bilder till DN, klippa ner några printar sedan hoppas jag att jag kan somna.
Jag vill passa på att tacka alla vänner som kommenterat min blogg tidigare. Det är tack vare er jag fortsätter, inte bara med bloggen, den är egentligen ganska ointressant, utan med hela mitt liv. Ni har ett stort tack.
Nu sitter jag här och funderar på om jag ska lägga ner firman och ta ett jobb. Allt blir så mycket enklare med en lön. Jag vet inte hur jag ska göra. I natt känns det som om jag nog ger upp och lägger ner. Det kanske förändras men jag tror inte det. Jag har varit i den här situationen förr och klarat mej igenom och jag kan nog klara det denna gång också men jag är trött. Jag är trött och gammal, jag vill inte slåss och kämpa varje dag. Jag har levt på Novalucol och Treo så länge nu att det är inte spännande längre. Det är inte kul att sitta klockan fyra på natten och ha ont i magen. Det var ett sätt att leva och det funkar i några år. Jag har hållit på i tjugo år nu. Å andra sidan så kan jag inget annat. Jag är en jäkel på Napoleonkrigen men efterfrågan på det är ännu mindre än på det jag gör nu. Jag vet inte om jag är en speciellt duktig fotograf, det finns dom som säjer att jag är det och kanske har dom rätt. Jag kan inte avgöra om jag är bra. Jag försöker att göra mitt bästa och vara en god människa men det räcker inte. Hur bra jag än är på mitt jobb vet jag att jag är inte bra på att marknadsföra mej. Jag vet inte längre vad jag ska göra.
Nå, det där är nog inte så viktigt egentligen. Jag antar att ni inte sitter här och läser för att få veta vad jag tänker på. Det är knappt jag intresserad av. Bilder är intressant. Jag har faktiskt gjort en hel del bilder dom senaste dagarna. Eftersom jag inte kan göra saker i rätt ordning så börjar jag i mitten. Detta är en bild jag gjorde i söndags.
Min vän Ryan Garrison har varit i Stockholm och hälsat på hela helgen och vi var ute vid Tollare Pappersbruk och tog bilder. Det var verkligen roligt. Det är så kul att träffas och göra bilder, vi fick också möjlighet att jobba med otroligt duktiga modeller. Det här är Malin. Jag har visat bilder på Malin tidigare, då från en fotografering vi gjorde i studion. Nu var vi som sagt ute. Jag kan skriva en hel bok om hur underbart det är att få jobba med Malin. Hon ger verkligen allt för att få en bra bild. Hon inspirerar, kommer med egna idéer och hela tiden med ett gott humör. Jag blir en betydligt bättre fotograf tack vare att jag får jobba med henne. Den energi hon ger gör att jag kan rycka upp mej flera steg. Att få en bra bild är inte något jag kan göra själv. Jag inspireras och sporras av Malin, hon är som en musa. Jag blir aldrig bättre än dom jag jobbar med. Här var jag en hel dag med Ryan, Petra som gjorde makeup och ytterligare en modell, Johanna, hennes bilder kommer senare. Petra gjorde ett underbart jobb även hon. Malin's makeup lade hon redan klockan nio på morgonen, när jag tog den här bilden var klockan redan över fem. Som ni kan se har jag fixat lite med den här bilden i datorn men tack vare att Malin är så vacker som hon är och tack vare det underbara jobb Petra gjort har jag inte behövt göra någon som helst fix av hud. Det säjer en hel del om det hantverk hon kan. Tack vare detta blir det så här bra.
Tekniken, väldigt enkelt i detta fall. Eftersom platsen vi valt att vara på ligger lite pyssligt till så var vi tvungna att gå en bit och följaktligen ville vi inte bära så tungt. Vi hade inga blixtar eller annat tungt utan bara naturligt ljus. Jag valde att göra min bild på eftermiddagen då solen låg i rätt vinkel mot det bilvrak Malin sett och ville ha en bild vid. Med Petra's hjälp stylade vi upp bilden. Jag ville behålla det naturliga ljuset men som alla vet är det svårt att få till en vettig kontrast i öppen sol. Jag ville få fram den känsla av mjukt silande ljus jag har i bakgrunden. Detta är lättast att göra med diffusionsskärmar. Jag ville öka exponeringen på bakgrunden för att separera modellen mot en ljusare bakgrund. Vad jag gjorde var att be Petra om hjälp att hålla en California Sunbounce skärm som är 2x2,8 meter till vänster av bilden. Den drar ner min exponering i högdagern med 2/3 steg. Då blir min bakgrund samtidigt lika mycket ljusare. Min högdager kommer också 2/3 steg närmare min lågdager och plötsligt är kontrastsituationen betydligt mer hanterbar. I öppen sol hade jag haft ett kontrastförhållande på 1:6 och det är för mycket för alla kända tryckprocesser. Nu får jag 1:4 tack vare att jag sänkt exponeringen av högdagern. Nu gör även diffusionen att ljuset blir betydligt mjukare också. I princip så har jag en softbox på 2x2,8 meter bara några meter från modellen. Resten är en del datorfix. Det tog dock inte så lång tid på grund av att jag hade ett så pass bra grundmaterial. Den här bilden var klar på ett par timmar.
Jag noterar att ingen ännu kommit in med någon lösning på hur lösa problemet med att göra en high key bild med bara en ljuskälla, nå jag tänker då inte berätta om ingen försöker fixa det själv. Så det så. Däremot har jag fler bilder från denna drömhelg som kommer upp under den närmaste tiden. Om jag finns kvar som fotograf efter månadsskiftet det får vi se. Nu ska jag skicka iväg lite bilder till DN, klippa ner några printar sedan hoppas jag att jag kan somna.
Jag vill passa på att tacka alla vänner som kommenterat min blogg tidigare. Det är tack vare er jag fortsätter, inte bara med bloggen, den är egentligen ganska ointressant, utan med hela mitt liv. Ni har ett stort tack.
Fredag kväll
Det har gått en tid sedan jag skrev något. Jag har varit lite håglös. Är det egentligen fortfarande. Nu har jag en trevlig helg framför mej med massor av fotograferande. Vi får se hur många bilder jag tar själv men vara med ska jag. Jag tycker det är lika kul att vara assistent som att ta bilder själv. Något kommer jag nog göra som jag så småningom kan visa här. Jag är dock troligen den långsammanste retouchör som finns. Jag gissar att alla mina modeller sitter hemma och svär över mej. Jag tror att jag är lite för noga och det finns säkert snabbare och bättre metoder än dom jag använder. Nå, nog om det.
Jag har hållit på och förklarat en massa självklarheter här. Jag tänker inte börja igen. Bara för att kolla om ni nu lärt er. Hur belyser man enklast en high key bild med bara en ljuskälla? Det ända som behövs är bakgrund en ljuskälla med bare bulb samt reflex och diffusionsmaterial. Beskriv hur du gör det, hur du ställer upp ljus och använder materialen. Inte minst viktigt är hur mäter du ljuset? Jag lovar svara er om någon ger sej på att svara mej. Det är väldigt enkelt.
Detta är trots allt en bildblogg, eller om ni så vill fotoblogg. Jag måste visa lite bilder också. Idag har jag plockat fram en bild på den underbara Josephine. Hon är väldigt vacker och fantastiskt lätt att jobba med. Hon kom förbi studion en dag förra veckan, straxt innan hon skulle till Paris för att jobba där några månader. Jag kan glädja alla med att det går bra för henne där. Titta gärna igenom hennes blogg där ni kan fälja hennes äventyr.
Detta är den första jag fått klart än så länge. Vi gjorde ett flertal olika ombyten så jag hoppas att kunna lägga upp fler inom en snar framtid. Beysningen jag använt är väldigt enkel. Josephine ville ha några svartvita bilder i sin bok. Lite rockigare än mycket av det hon hade tidigare. Jag ville koncentrera mej på henne och låta henne ta plats i bilden så jag gjorde ett ljus som plockar fram henne. Tyvärr måste jag också erkänna att jag hade en hemsk huvudvärk den dagen. Jag var verkligen inte på mitt bästa så stackars Josephine fick stå ut med en enorm massa exponeringar för att jag skulle vara säker på att jag fått något. Jag skäms lite för det. Jag valde ett ganska mjukt ljus, en Profoto softbox 90x120 cm som huvudljus. Det ger mej ett mjukt fint ljus över henne utan att bränna ut den vita T-shirten. Det blir dock inte så mjukt att jag förlorar känslan i bommullstyget. Jag vill egentligen ha ett så pass hårt ljus som huvudljus att jag får en tydlig spets i ljuset på tyget att jag tydligt ser väven. En softbox på 90X120 är lite på gränsen men om jag bara är noga med skärpan och har skarp optik så funkar det. Det ideala ljuset är enligt min åsikt ett paraply, helst ett riktigt stort. För en helfigur minst lika stort som modellen är lång, alternativt två 5 fotsparaplyer. Då använder jag inte vilka paraplyer som helst. Det finns billiga på Kaffebrus, det är absolut inget fel på dom men insidan på dom är slät blank silver. Det blir för fokuserat och hårt. Jag föredrar Profoto's paraplyer, dom har en knottrig silver insida. Det ger ett något mjukare ljus utan att tappa den karatäristiska spets som ett silver paraply ger. Kaffebrus paraply funkar fint det också men är svårare att jobba med eftersom det har en hårdare avtoning och det gör att man får en smalare ljusbild. Det ultimata paraplyet är djupt och knottrigt, tycker jag men andra har säker andra erfarenheter.
Ok, här valde jag lite mjukare ljus. Inte bara för att vara snäll utan även på grund av dom blanka svarta byxor vi valde. En blank yta kan vi inte definiera med högdager och skugga som ett mattare material, som hud till exempel, vi måste definiera materialet med spetsdager och lågdager. För att få en spetsdager som är stor och mjuk utan att ha för hög kontrast mot lågdagern behöver vi en stor mjuk ljuskälla. Det vill säga en softbox. Min 90x120 cmbox lyser inte ut hela höjden. Om jag inte lägger till något nedåt kommer jag förlora spetsdager i den nedre delen av Josephine's byxor. För att lösa det lade jag helt enkelt till ytterligare en softbox 90x60 cm under den större. Det gör att jag kan öka ljuset ytterligare på den nedre delen av bilden. Jag ger ungefär 2/3 bländarsteg mer på den mindre boxen för att ge en fin definition i byxorna. Eftersom jag vill ha hög kontrast i bilden behöver jag en hel del ljus för att behålla teckning i spetsdagern i byxorna. Det ger mej samtidigt en snygg mjuk skugga på bagrunden just vid hennes fötter. Nu hade Josephine ett par väldigt snygga skor i svart mocka, och alla som fotograferat svart mocka eller svart fleece vet hur mycket ljus man kan behöva lägga på för att få upp teckning. Det är i princip det hela. För att skapa lite intresse i bakgrunden lade jag ett bakgrundsljus högt upp till höger som jag låter tona nedåt. Jag vill helst inte ha den horisont jag får i böjen på bakgrunden men eftersom min studio är så liten är det i det närmaste ofrånkomligt. Det optimala är att ha dubbelt så långt från modell till bakgrund som från modell till huvudljus. Då smittar inte huvudljuset mot bakgrunden och bakgrunden ger inget ströljus mot modell. Till nästa gång kanske jag ska visa en produktbild. Finns det något intresse för att se hur jag belyser sådant?
Jag har hållit på och förklarat en massa självklarheter här. Jag tänker inte börja igen. Bara för att kolla om ni nu lärt er. Hur belyser man enklast en high key bild med bara en ljuskälla? Det ända som behövs är bakgrund en ljuskälla med bare bulb samt reflex och diffusionsmaterial. Beskriv hur du gör det, hur du ställer upp ljus och använder materialen. Inte minst viktigt är hur mäter du ljuset? Jag lovar svara er om någon ger sej på att svara mej. Det är väldigt enkelt.
Detta är trots allt en bildblogg, eller om ni så vill fotoblogg. Jag måste visa lite bilder också. Idag har jag plockat fram en bild på den underbara Josephine. Hon är väldigt vacker och fantastiskt lätt att jobba med. Hon kom förbi studion en dag förra veckan, straxt innan hon skulle till Paris för att jobba där några månader. Jag kan glädja alla med att det går bra för henne där. Titta gärna igenom hennes blogg där ni kan fälja hennes äventyr.
Detta är den första jag fått klart än så länge. Vi gjorde ett flertal olika ombyten så jag hoppas att kunna lägga upp fler inom en snar framtid. Beysningen jag använt är väldigt enkel. Josephine ville ha några svartvita bilder i sin bok. Lite rockigare än mycket av det hon hade tidigare. Jag ville koncentrera mej på henne och låta henne ta plats i bilden så jag gjorde ett ljus som plockar fram henne. Tyvärr måste jag också erkänna att jag hade en hemsk huvudvärk den dagen. Jag var verkligen inte på mitt bästa så stackars Josephine fick stå ut med en enorm massa exponeringar för att jag skulle vara säker på att jag fått något. Jag skäms lite för det. Jag valde ett ganska mjukt ljus, en Profoto softbox 90x120 cm som huvudljus. Det ger mej ett mjukt fint ljus över henne utan att bränna ut den vita T-shirten. Det blir dock inte så mjukt att jag förlorar känslan i bommullstyget. Jag vill egentligen ha ett så pass hårt ljus som huvudljus att jag får en tydlig spets i ljuset på tyget att jag tydligt ser väven. En softbox på 90X120 är lite på gränsen men om jag bara är noga med skärpan och har skarp optik så funkar det. Det ideala ljuset är enligt min åsikt ett paraply, helst ett riktigt stort. För en helfigur minst lika stort som modellen är lång, alternativt två 5 fotsparaplyer. Då använder jag inte vilka paraplyer som helst. Det finns billiga på Kaffebrus, det är absolut inget fel på dom men insidan på dom är slät blank silver. Det blir för fokuserat och hårt. Jag föredrar Profoto's paraplyer, dom har en knottrig silver insida. Det ger ett något mjukare ljus utan att tappa den karatäristiska spets som ett silver paraply ger. Kaffebrus paraply funkar fint det också men är svårare att jobba med eftersom det har en hårdare avtoning och det gör att man får en smalare ljusbild. Det ultimata paraplyet är djupt och knottrigt, tycker jag men andra har säker andra erfarenheter.
Ok, här valde jag lite mjukare ljus. Inte bara för att vara snäll utan även på grund av dom blanka svarta byxor vi valde. En blank yta kan vi inte definiera med högdager och skugga som ett mattare material, som hud till exempel, vi måste definiera materialet med spetsdager och lågdager. För att få en spetsdager som är stor och mjuk utan att ha för hög kontrast mot lågdagern behöver vi en stor mjuk ljuskälla. Det vill säga en softbox. Min 90x120 cmbox lyser inte ut hela höjden. Om jag inte lägger till något nedåt kommer jag förlora spetsdager i den nedre delen av Josephine's byxor. För att lösa det lade jag helt enkelt till ytterligare en softbox 90x60 cm under den större. Det gör att jag kan öka ljuset ytterligare på den nedre delen av bilden. Jag ger ungefär 2/3 bländarsteg mer på den mindre boxen för att ge en fin definition i byxorna. Eftersom jag vill ha hög kontrast i bilden behöver jag en hel del ljus för att behålla teckning i spetsdagern i byxorna. Det ger mej samtidigt en snygg mjuk skugga på bagrunden just vid hennes fötter. Nu hade Josephine ett par väldigt snygga skor i svart mocka, och alla som fotograferat svart mocka eller svart fleece vet hur mycket ljus man kan behöva lägga på för att få upp teckning. Det är i princip det hela. För att skapa lite intresse i bakgrunden lade jag ett bakgrundsljus högt upp till höger som jag låter tona nedåt. Jag vill helst inte ha den horisont jag får i böjen på bakgrunden men eftersom min studio är så liten är det i det närmaste ofrånkomligt. Det optimala är att ha dubbelt så långt från modell till bakgrund som från modell till huvudljus. Då smittar inte huvudljuset mot bakgrunden och bakgrunden ger inget ströljus mot modell. Till nästa gång kanske jag ska visa en produktbild. Finns det något intresse för att se hur jag belyser sådant?
Tisdag kväll
Klockan är nu straxt efter ett på natten. Egentligen tänkte jag inte skriva något idag. Det är sent och jag är trött, trött så det värker i benen när jag reser mej upp. Så det är väl lika bra att sitta kvar och vara lite personlig ett tag. Men det är ett jobb till kvar att göra idag. Jag är trött, visst, jag älskar mina kunder och blir lika glad varje gång jag får in ett jobb. Men ibland blir jag trött. I april nästa år har jag varit fotograf i trettio år. Om jag räknar med att jag skulle jobbat 40 timmarsveckor med 4 veckor semester per år har jag jobbat i 58 år. Sedan blev jag förvånad när min exfru ville skiljas. Tid är så svårt att hantera. Eftersom jag börjat tala om min skilsmässa så börjar jag där. Det är mer än 17 år sedan. Då tänkte jag att jag bara behöver satsa lite på firman och jobba upp den lite så skulle jag kunna hitta någon ny. Här sitter jag nu mitt i natten 17 år senare. Men tiden går fort när man har roligt. Och roligt är vad jag haft. Det funkar inte att sitta vid 50 års ålder och gnälla om att hade jag bara gjort så, då hade hela livet varit bra. Så enkelt är det sällan. Jag är nöjd, jag har ett bra liv. Det blev inte som jag tänkt men det blev bra. Jag önskar jag hade varit smartare och tjänat lite pengar någonstans på vägen. Så blev det inte. Men hur många är det som sitter, lika trötta som jag, och ser på ruinerna av ett liv? Jag har kul varje dag för jag älskar mitt jobb där jag får skapa bilder varje dag. Jag kanske inte skriver fotografisk historia men jag gör ett gott hantverk och mina kunder är för det mesta nöjda. John Lennon har sagt att livet är det som händer medan vi är upptagna med att hitta på nya planer. Det ligger mycket i det. En gammal vän till mej sa alltid att tid är något människan hittat på för att allt inte ska hända samtidigt. Det var inte jag som hittade på tiden så jag gissar att det är därför allt händer samtidigt. Jag har kanske varit lite dum i mitt liv och inte tagit dom chanser jag haft. Jag är för dålig på att säja nej och för dålig på att ta betalt. Jag gör det med en enda tanke, gör mot andra vad du vill att andra ska göra mot dej. Jag tror faktiskt att den dag jag behöver hjälp så finns den där. Jag försöker leva ett gott liv. När jag faller ner i sängen och käkar en kexchoklad då kan jag vara nöjd med min dag. Det är allt jag behöver. Jag vet inte riktigt vad det var jag drömde om när jag började med detta. Det var kanske inte att fotografera skor klockan två på natten, när jag nu gör det känns det inte så fel. Det är förvisso några saker jag fortfarande kan drömma om. Jag önskar att jag inte var ensam, men det var så det blev. Det är lite sent att göra något åt det nu. Det blir bara jobbigt att försöka se tillbaka och ångra det man inte gjorde. Jag har gjort massor av fel genom livet, säkert varje dag. Men alltid gjort mitt bästa. Jag har försökt även om jag inte lyckats i allt. Nu är jag 50 år gammal, betydligt närmare min död än min födelse. Jag är stark och säker i mej själv. Jag är en hyffsad hantverkare. Jag känner mej väldigt gammal men trots det tror jag att jag lever nu. Jag lever inte på det roliga jag gjorde för 20-30 år sedan. Jag lever på det roliga jag gjort idag och kommer göra imorgon. Jag är lycklig och trygg tack vare goda vänner, dom bästa kunder någon kan önska sej. Jag önskar jag fått tid och pengar att resa mer, så har det inte blivit, men i år fick jag resa. Jag var i Malmö och var med några av mina bästa vänner. Det spelar igen roll vart man reser utan med vem man reser. Om någon gav mej en resa jorden runt skulle jag tacka nej och hellre stannat hemma med vänner. Det syns mej lite meningslöst att uppleva saker ensam. Tack till alla er vänner som gjort mitt liv fram till nu. Ni vet nog vilka ni är.
Eftersom det trots allt är en fotoblogg ska jag visa en bild. I helgen som gick kom den underbara Josefine till studion. Jag är rädd för Josefine. Hon är väldigt vacker, det skrämmer mej inte så mycket längre, men hon är smart. Jag är inte så smart. Vad än Josefine bestämmer sej för att göra här i livet tror jag det kommer gå bra. Det som skrämmer mej är att fånga allt detta på en liten bild. Det är lätt hänt att det bara blir en vacker bild på en vacker kvinna. Josefine är mycket mer än bara det. Det skrämmer mej. Nu är jag inte dokumentärfotograf, jag sysslar med reklam och det är trots allt bara yta. Jag kan inte fånga en personlighet, inte hela. Jag kommer nog aldrig bli helt nöjd med en bild. Hur mycket jag än försöker kommer bilden att visa ytan av en människa. Jag kan hantera ljus och skuggor, högdager och lågdager. Detta är den första av dom bilder jag och Josefine gjorde.
Hur har jag då gjort för att få denna bild? Det är väldigt enkelt. Josefine och jag hade gått igenom ett moodboard som vi båda kände var bra. En typ av bild som hennes agentur sökte var just detta med ett motljus som skapar en viss överstrålning. Jag drog ner ett vitt bakgrundspapper som jag bara tejpade mot golvet. Min första tanke var egentligen att bara göra halvbilder. Mot bakgrunden slog jag två lamphuvuden för att få en jämn vit bakgrund. Sedan valde jag att ha en 90x120 Pro softbox som huvudljus. Jag ville ha ett motljus med överstrålning. För att få det gjorde jag egentligen fel. När man vill ha en vit bakgrund brukar man ju normalt sätt göra den så smal det går för att just slippa överstrålning och att få så bra kantdefinition som möjligt. Nu ville jag ha överstrålningen så jag har hela bredden på bakgrundspappret utlyst. Nu var det bara att börja mäta upp ljuset. Jag vill ha en arbetsbländare på f:11 för att hålla hela Josefine i skärpa. Jag kunde öka överstrålningen med hjälp av att jag låter ytterkanten vara oskarp men det är lite trixigt och blir lätt fel. Alltså liten bländare. Jag ville ha motljus men inte för mycket av det. Jag vill kunna se kanten och inte bränna igenom allt hår men få lagom mycket överstrålning. Då är det bara att börja mäta ljus. Med hjälp av en infallande mätning vid modellen kan jag fastställa min arbetsbländare, f:11. Nu för att få bakgrunden som jag vill ha den måste jag mäta den reflekterat. Vet alla skillnaden mellan infallande och reflekterad mätning?
Med en infallande mätning så säger mej min mätare att om jag ställer in detta mätvärde på kameran så kommer något med 18% reflektion bli 18% grått. Medan om jag gör en reflekterad mätning och ställer in detta mätvärde på kameran så kommer det jag mätt emot bli zon 5 i zonsystemet, det vill säga 18% grått.
Jag gör mätningen vid modell och får arbetsbländaren, f:11, sedan gör jag en reflekterad mätning på bakgrunden. Om den reflekterade mätningen också ger mej f:11 kommer min bakgrund att vara 18% grå, även om den nu är vit från början. Jag måste följaktligen få ett mätvärde på 2 1/2 bländarsteg över min arbetsbländare för att min bakgrund ska vara vit. Zon 1 är ungefär 2 1/2 bländarsteg över zon 5. Om jag nu vrider upp effekten på bakgrundsljuset så måste jag få ett reflekterat mätvärde på f:22 1/2 för att bakgrunden ska bli vit om nu arbetsbländaren är f:11. Är alla med så här långt? Nu vill jag ha överstrålning och då börjar det bli lite pyssel och det finns inte längre några exakta värden att gå på. Jag vet att jag vill ha mer än vitt så jag ökade med ytterligare 1 1/2 bländarsteg på bakgrundsljuset, där hade jag lite tur och det visade sej vara rätt. En reflekterad mätning gav mej ett värde på f:45 då blev det så mycket överstrålning som jag ville ha. Detta är mycket gissning. Det är många faktorer som styr här. Flera sätt jag kan fuska om mina blixtar inte ger tillräcklig effekt. Det är blixtarnas spridningsvinkel och avstånd till bakgrund, bredden på bakgrunden, modellens avstånd från bakgrund som spelar in. Det beror helt på hur er studio ser ut och hur era blixtar funkar för att få till det. Jag kan tyvärr inte ange exakta värden på hur mycket ljus som behövs för att få överstrålningen- För att få det vitt är enkelt, det är bara att mäta, men att få överstrålningen är värre. Det är bara att testa sej fram. En hel del går att fixa i Photoshop men det känns alltid lite bättre att göra det direkt. Jag har varit tvungen att fixa en del kontrast i Photoshop innan jag kom hela vägen till denna bild.
Slutligen så skulle vi ta bilden. Ni kanske minns att jag i början sa att jag tänkt detta som en halvbild. Men när vi väl var intestade såg vi att mitt ganska trista golv i studion var tillräckligt blankt för att reflektera bakgrundsljuset och bli helt vitt och ge en snygg reflex vid Josefine's fötter. Då blir min lilla 90x120 softbox lite för liten. Eftersom jag har så mycket motljus tappar jag en hel del kontrast och den mörka tonen i Josefine's byxor grisar igen och tappar definition. För att motverka det la jag helt enkelt till ytterligare en ljuskälla, en liten softbox på 60x90 cm som ger ljus på den nedre delen av hennes byxor. Jag var tvungen att ge den en effekt 1 bländarsteg över huvudljusets effekt. Hennes vita linne hade bränt ut och tappat definition om jag givit så mycket effekt jag behöver för att skapa definition i byxorna. Ja, det var nog det hela. Som vanligt fråga om något är oklart. Jag finns här för att hjälpa till. Det är aldrig dumt att fråga men det är lite dumt att göra fel för att man inte frågade.
Som slutord kan jag säja att jag inte hade behövt vara rädd för Josefine, hon är snäll och förstående mot äldre män som inte är så smarta. Vi hade en riktigt kul dag och jag hoppas att få möjlighet att göra fler bilder i framtiden. Jag kan nämna att för dessa bilder gjorde Josefine sin egen makeup.
Eftersom det trots allt är en fotoblogg ska jag visa en bild. I helgen som gick kom den underbara Josefine till studion. Jag är rädd för Josefine. Hon är väldigt vacker, det skrämmer mej inte så mycket längre, men hon är smart. Jag är inte så smart. Vad än Josefine bestämmer sej för att göra här i livet tror jag det kommer gå bra. Det som skrämmer mej är att fånga allt detta på en liten bild. Det är lätt hänt att det bara blir en vacker bild på en vacker kvinna. Josefine är mycket mer än bara det. Det skrämmer mej. Nu är jag inte dokumentärfotograf, jag sysslar med reklam och det är trots allt bara yta. Jag kan inte fånga en personlighet, inte hela. Jag kommer nog aldrig bli helt nöjd med en bild. Hur mycket jag än försöker kommer bilden att visa ytan av en människa. Jag kan hantera ljus och skuggor, högdager och lågdager. Detta är den första av dom bilder jag och Josefine gjorde.
Hur har jag då gjort för att få denna bild? Det är väldigt enkelt. Josefine och jag hade gått igenom ett moodboard som vi båda kände var bra. En typ av bild som hennes agentur sökte var just detta med ett motljus som skapar en viss överstrålning. Jag drog ner ett vitt bakgrundspapper som jag bara tejpade mot golvet. Min första tanke var egentligen att bara göra halvbilder. Mot bakgrunden slog jag två lamphuvuden för att få en jämn vit bakgrund. Sedan valde jag att ha en 90x120 Pro softbox som huvudljus. Jag ville ha ett motljus med överstrålning. För att få det gjorde jag egentligen fel. När man vill ha en vit bakgrund brukar man ju normalt sätt göra den så smal det går för att just slippa överstrålning och att få så bra kantdefinition som möjligt. Nu ville jag ha överstrålningen så jag har hela bredden på bakgrundspappret utlyst. Nu var det bara att börja mäta upp ljuset. Jag vill ha en arbetsbländare på f:11 för att hålla hela Josefine i skärpa. Jag kunde öka överstrålningen med hjälp av att jag låter ytterkanten vara oskarp men det är lite trixigt och blir lätt fel. Alltså liten bländare. Jag ville ha motljus men inte för mycket av det. Jag vill kunna se kanten och inte bränna igenom allt hår men få lagom mycket överstrålning. Då är det bara att börja mäta ljus. Med hjälp av en infallande mätning vid modellen kan jag fastställa min arbetsbländare, f:11. Nu för att få bakgrunden som jag vill ha den måste jag mäta den reflekterat. Vet alla skillnaden mellan infallande och reflekterad mätning?
Med en infallande mätning så säger mej min mätare att om jag ställer in detta mätvärde på kameran så kommer något med 18% reflektion bli 18% grått. Medan om jag gör en reflekterad mätning och ställer in detta mätvärde på kameran så kommer det jag mätt emot bli zon 5 i zonsystemet, det vill säga 18% grått.
Jag gör mätningen vid modell och får arbetsbländaren, f:11, sedan gör jag en reflekterad mätning på bakgrunden. Om den reflekterade mätningen också ger mej f:11 kommer min bakgrund att vara 18% grå, även om den nu är vit från början. Jag måste följaktligen få ett mätvärde på 2 1/2 bländarsteg över min arbetsbländare för att min bakgrund ska vara vit. Zon 1 är ungefär 2 1/2 bländarsteg över zon 5. Om jag nu vrider upp effekten på bakgrundsljuset så måste jag få ett reflekterat mätvärde på f:22 1/2 för att bakgrunden ska bli vit om nu arbetsbländaren är f:11. Är alla med så här långt? Nu vill jag ha överstrålning och då börjar det bli lite pyssel och det finns inte längre några exakta värden att gå på. Jag vet att jag vill ha mer än vitt så jag ökade med ytterligare 1 1/2 bländarsteg på bakgrundsljuset, där hade jag lite tur och det visade sej vara rätt. En reflekterad mätning gav mej ett värde på f:45 då blev det så mycket överstrålning som jag ville ha. Detta är mycket gissning. Det är många faktorer som styr här. Flera sätt jag kan fuska om mina blixtar inte ger tillräcklig effekt. Det är blixtarnas spridningsvinkel och avstånd till bakgrund, bredden på bakgrunden, modellens avstånd från bakgrund som spelar in. Det beror helt på hur er studio ser ut och hur era blixtar funkar för att få till det. Jag kan tyvärr inte ange exakta värden på hur mycket ljus som behövs för att få överstrålningen- För att få det vitt är enkelt, det är bara att mäta, men att få överstrålningen är värre. Det är bara att testa sej fram. En hel del går att fixa i Photoshop men det känns alltid lite bättre att göra det direkt. Jag har varit tvungen att fixa en del kontrast i Photoshop innan jag kom hela vägen till denna bild.
Slutligen så skulle vi ta bilden. Ni kanske minns att jag i början sa att jag tänkt detta som en halvbild. Men när vi väl var intestade såg vi att mitt ganska trista golv i studion var tillräckligt blankt för att reflektera bakgrundsljuset och bli helt vitt och ge en snygg reflex vid Josefine's fötter. Då blir min lilla 90x120 softbox lite för liten. Eftersom jag har så mycket motljus tappar jag en hel del kontrast och den mörka tonen i Josefine's byxor grisar igen och tappar definition. För att motverka det la jag helt enkelt till ytterligare en ljuskälla, en liten softbox på 60x90 cm som ger ljus på den nedre delen av hennes byxor. Jag var tvungen att ge den en effekt 1 bländarsteg över huvudljusets effekt. Hennes vita linne hade bränt ut och tappat definition om jag givit så mycket effekt jag behöver för att skapa definition i byxorna. Ja, det var nog det hela. Som vanligt fråga om något är oklart. Jag finns här för att hjälpa till. Det är aldrig dumt att fråga men det är lite dumt att göra fel för att man inte frågade.
Som slutord kan jag säja att jag inte hade behövt vara rädd för Josefine, hon är snäll och förstående mot äldre män som inte är så smarta. Vi hade en riktigt kul dag och jag hoppas att få möjlighet att göra fler bilder i framtiden. Jag kan nämna att för dessa bilder gjorde Josefine sin egen makeup.
Mitt i veckan
Min blogg har slagit ett litet rekord. 28 besökare och ett gäng kommentarer. Jag är så lycklig. Tack så mycket. Nu är jag på gott humör igen och kan sätta mej ner och skriva lite. Klockan är dessutom bara straxt efter ett så jag är klar tidigt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på att skriva om. Jag tycker jag plågar er alla med massor av meningslösa detaljer. Förvisso nödvändiga detaljer men kanske lite nördiga. Jag har gjort ett par bilder idag men dom får jag inte visa ännu. När man gör jobb så är det ofta bilder som ska användas långt senare. När man sedan får använda dom har man nästan glömt att man gjort dom. Nåväl, det var kul idag i alla fall. Men igår, om det nu var måndag igår, så var Petra här. Ni minns den modell jag tog några bilder på i Malmö. Har ni sett dom bilder Lambis gjorde på henne? Jag tycker dom är riktigt snygga. Jag fattar inte vad det är han gör för att få den där läckra softningen men behåller en snygg skarp kärna. Jag tänkte jag skulle testa min metod för det. Jag blev så glad när Petra hörde av sej och berättade att hon skulle komma upp till Stockholm, dessutom ta sej tid att leta sej ut till min grotta till studio. Jag lyckades få en av mina favoriter som makeupartist, Fabiana Coelho Corte. Hon är en underbar människa, naturligtvis en duktig makeup artist men dessutom helt gudomlig på hår. Men vad som kanske är det viktigaste en underbar människa. Hela hennes person utstrålar energi. Det blir alltid roligt när hon är med. Jag måste visa den här bilden.
Det här är en bild från tidigare i somras, då fick jag glädjen att göra studentbilder på Rebecca Ploj. Rebecca är värd ett helt eget kapitel och jag är säker på att jag kommer till det. Det är Fabiana till vänster, hon är lite kortare.
Var var jag? Jo, Fabiana kom och vi kunde börja. Medan Petra och Fabiana valde ut kläder till det lite rockiga tema vi tänkt till bilderna så fixade jag runt lite i studion. Det var vardag så jag ljög nog lite till några kunder som ringde. Dom kanske inte alltid uppskattar att jag låter jobben ligga en stund och istället leker lite. Jag tror dock att dom vet att det är tack vare att jag leker så här som jag blir bättre och snabbare på att göra deras jobb. I slutänden blir det billigare och bättre för dom också. Jag kunde göra det som behövde bli klart under natten i alla fall. Nåväl, jag hade under en tid funderat på dom bilder Lambis gjort och ville få en liknande effekt med lite soft med skarp kärna. Jag var ute efter effekten. Jag kan aldrig göra en Lambisbild. Han är en gud och en sann konstnär. Jag gör mina bilder.
Detta blev en av bilderna. Vi gjorde fler ombyten däribland några även i svartvitt. Men jag valde att visa denna eftersom den visar Petra på ett fint sätt. Hon är en ruskigt duktig modell med full koll på poser och hon flyter från pose till pose. Det är som att se en slags dans. Hon har en bra blick som hela tiden följer med. Hon har den fokus jag vill ha i blicken hos mina modeller. Se hur lugn och naturlig hon bara är. Det är närvaro det. Här kan ni också se det fina arbete Fabiana gjort med makeup. Kolla hur hon plockar upp färger från Petras hy och dom accesoarer vi valt. Den fina toning hon fått fram i det röda. Jag är imponerad. Jag gjorde naturligtvis några beautybilder också men dom har jag inte hunnit fixa ännu. Där kan ni studera i detalj hur hon lagt makeup.
Så var det tekniska. Jag ville ha en lite softad känsla i bilden utan att för den skull tappa skärpa. Hur skulle jag göra det? Jag kunde inte komma på hur Lambis gjort så jag gick tillbaka på mina kunskaper. Så för att få det soft kan jag gå åt två håll. Jag kan softa bilden redan i kameran. Vilket egentligen inte funkar eftersom det gör att jag tappar skärpa. Det kunde jag inte. Kvar är då att göra något åt ljuset. Alla vet ju att ju större ljuskälla jag har desto softare blir ljuset. Så jag tog en stor ljuskälla i detta fall valde jag en Prosoftbox 120x180 cm. Det är softboxarnas motsvarighet till ett svart hål, jag fick pumpa in 1200Ws för att kunna få den arbetsbländare på f: 11 2/3 som jag ville ha. Jag väljer att jobba med en så liten bländare för att jag behöver skärpedjup. Min kamera har bara en autofokuspunkt i mitten, den funkar inte så bra den heller, så för att klara mej använder jag liten bländare. Optimalt vill jag ha en bländare på f:8 så jag börjar tappa vid öronen men om jag gör det på min 150 mm optik så missar jag skärpan i ögonen på hälften av bilderna. Jag är inte riktigt van vid den här kameran ännu och har svårt att fokusera manuellt. Det är kanske här läge att förklara lite ord. Det är inte att förväxla hårt eller mjukt ljus med hög eller låg kontrast. Jag har på denna bild relativt hög kontrast 1:4 ungefär. Men ett mjukt ljus. Kontrasten är bara skillnaden i exponering mellan högdager och lågdager inget annat. Medan mjukt eller hårt ljus är något annat och det ska vi nu gå igenom. Detta är enkelt så jag ska inte behöva skriva kilometer med förklaringar. När vi ser på en bild har vi tre distinkta delar vi kontrollerar med att välja hårdare eller mjukare ljus. Först är det spetsdager, dom vitaste reflexer vi får i huden, sedan är det högdagern, den del av huden som är korrekt exponerad vid den arbetsbländare vi valt. Den hud som har hudton. Till sist är det skuggan, lågdagern. Mellan högdager och lågdager har vi ett parti som på Engelska kallas Shadow Transfer Area. Jag vet inte riktigt vad vi kan kalla den på Svenska Skuggövertoning? Vi är lite vilda och håller oss till Engelska. Vad händer då med dessa partier om jag väljer en stor ljuskälla? Först och främst ser vi spetsdagern. När jag har en stor ljuskälla sprider jag ljuset över en stor yta, jag ändrar inte ljusmängden men när jag har en bestämd ljusmängd över en större yta blir spetsdagern större och minskar i intensitet per ytenhet. Det vill säga att vi får en stor yta som är spetsdager men eftersom ljusmänden inte ökar minskar kontrasten mellan spetsdager och högdager det i sin tur ger effekten av att spetsdagern ser ut att försvinna. Huden eller även för den delen ett tyg, ser ut att vara matt. Med en liten ljuskälla blir spetsdagern mindre, intensiteten densamma och därmed högre, eftersom vi har samma ljusmängd på mindre yta. Det vi ser i huden är att den ser blankare ut. En mattare hy ser ut att vara softare. När jag vet det kan jag styra hur matt, eller soft, jag vill att hyn ska vara genom att välja olika stora softboxar. Jag tog mitt svarta hål och fick en så soft högdager jag kan få. Nu har vi även skuggan att tänka på. Med en större ljuskälla får jag en längre Shadow Transfer Area. Det vill säga att min skuggkant blir mindre distinkt. Även det gör att huden ser mer matt ut. När det gäller rynkor blir dessa mindre framträdande genom att vi har så lång Shadow Transfer Area får vi aldrig någon kärnskugga, det gör att små rynkor aldrig syns. För att trots detta behålla en hög kontrast måste jag ställa ljuset i en större vinkel från kameran. Den stora ytan som ljuskällan har gör att ljuset smiter runt formen i ansiktet och ger ingen tydlig form. Det är genom att ha kontroll på spetsdager, högdager och skugga vi skapar form. På Petra ville jag ha en Open Loop belysning, det vill säga att näsans skugga inte når fram till skuggan på kinden. Petra har ett väldigt vackert format ansikte med tydliga linjer, dessa är ytterligare förstärkta av den fina makeup som Fabiana gjort. Jag behöver inte förstärka det ytterligare. Genom att använda en Open Loop accentuerar jag istället hennes vackra käklinje och haka. Om jag skulle lägga en Rembrandt belysning hade jag skapat mer dramatik men då hade hennes ansikte börjat konkurera med kläderna och stylingen. Jag gör inte porträtt utan mode. Om jag la ett dramatiskt ljus över hennes ansikte och fantastiska ögon hade det dragit för mycket av intresset. Petra är en människa som aldrig kan få nog uppmärksamhet men i sin roll som modell ska hon bära upp kläder och visa klädernas bästa sida. Själv är hon en del av säljargumentet. Man ska se bilden och vilja köpa dom för att bli lika vacker som modellen. Om modellen får för stor plats i bilden ser vi bara henne och henne kan vi inte köpa. Nu är dessa bilder tester för Petra som modell, då måste jag som fotograf ge henne lite mer plats än vad hon skulle få i en skarp modebild. Men jag får inte hemfalla åt att göra porträtt. Visst är Petra vacker och alla skulle säkert vilja ha en bild av henne på väggen men min kund säljer kläder ch det är dom som betalar min mat.Det är också ganska svårt att få till en bra Rembrandt belysning med så stor ljuskälla, Shadow Transfer Area blir så lång att jag aldrig riktigt får någon distinkt högdager på skuggsidan av ansiktet. Det ser mer ut som om jag har lagt en slarvig Splitlight. Målet med hela denna övning var att få fram en soft känsla i bilden, att likna det som Lambis gjort. Jag erkänner redan nu att jag inte kommer hela vägen på detta sätt. Jag kan få det ytterligare något softare genom att använda en mörkare bakgrund. Det blir en viss glöd kring högdagern i huden när jag ökar kontrasten mot bakgrunden. Jag valde trots det en ljus grå bakgrund. I detta fall Flint från Lastolite. Min favorit bakgrund är egentligen Storm Grey från Savage men Procenter där jag köper mina bakgrunder har inte Savage. Savage är något mattare i ytan dessutom och det hjälper i min lilla studio. Skillnaden är dock inte så stor att jag har något problem med den. Det är en ljust varmgrå bakgrund och det ville jag ha. Jag har lagt ett bakgrundsljus mot bildens övre högra hörn för att skapa en toning. På brund av att min studio är så liten får jag en väldig massa spill från huvudljuset mot bakgrunden så jag får den aldrig riktigt mörk i alla fall. Huvudljuset är på denna bild ungefär 1,5 meter från modellen och modellen är bara 2,5 meter från bakgrunden. Resultatet av detta är att det ljus som når bakgrunden bara är 1 1/2 bländarsteg lägre än det som når modellen. Det blir en kompromiss med så liten studio men jag är nöjd med resultatet. Det är en glädje att få arbeta med så duktiga modeller som Petra, att jag dessutom får stöd från Fabiana gör bilden bättre och mitt liv roligare. Stort tack till er bägge.
Jag vet inte om någon blir klokare av detta men om det är något som är oklart så är det bara att fråga. Jag ska försöka förklara bättre och kanske lite kort också.
Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på att skriva om. Jag tycker jag plågar er alla med massor av meningslösa detaljer. Förvisso nödvändiga detaljer men kanske lite nördiga. Jag har gjort ett par bilder idag men dom får jag inte visa ännu. När man gör jobb så är det ofta bilder som ska användas långt senare. När man sedan får använda dom har man nästan glömt att man gjort dom. Nåväl, det var kul idag i alla fall. Men igår, om det nu var måndag igår, så var Petra här. Ni minns den modell jag tog några bilder på i Malmö. Har ni sett dom bilder Lambis gjorde på henne? Jag tycker dom är riktigt snygga. Jag fattar inte vad det är han gör för att få den där läckra softningen men behåller en snygg skarp kärna. Jag tänkte jag skulle testa min metod för det. Jag blev så glad när Petra hörde av sej och berättade att hon skulle komma upp till Stockholm, dessutom ta sej tid att leta sej ut till min grotta till studio. Jag lyckades få en av mina favoriter som makeupartist, Fabiana Coelho Corte. Hon är en underbar människa, naturligtvis en duktig makeup artist men dessutom helt gudomlig på hår. Men vad som kanske är det viktigaste en underbar människa. Hela hennes person utstrålar energi. Det blir alltid roligt när hon är med. Jag måste visa den här bilden.
Det här är en bild från tidigare i somras, då fick jag glädjen att göra studentbilder på Rebecca Ploj. Rebecca är värd ett helt eget kapitel och jag är säker på att jag kommer till det. Det är Fabiana till vänster, hon är lite kortare.
Var var jag? Jo, Fabiana kom och vi kunde börja. Medan Petra och Fabiana valde ut kläder till det lite rockiga tema vi tänkt till bilderna så fixade jag runt lite i studion. Det var vardag så jag ljög nog lite till några kunder som ringde. Dom kanske inte alltid uppskattar att jag låter jobben ligga en stund och istället leker lite. Jag tror dock att dom vet att det är tack vare att jag leker så här som jag blir bättre och snabbare på att göra deras jobb. I slutänden blir det billigare och bättre för dom också. Jag kunde göra det som behövde bli klart under natten i alla fall. Nåväl, jag hade under en tid funderat på dom bilder Lambis gjort och ville få en liknande effekt med lite soft med skarp kärna. Jag var ute efter effekten. Jag kan aldrig göra en Lambisbild. Han är en gud och en sann konstnär. Jag gör mina bilder.
Detta blev en av bilderna. Vi gjorde fler ombyten däribland några även i svartvitt. Men jag valde att visa denna eftersom den visar Petra på ett fint sätt. Hon är en ruskigt duktig modell med full koll på poser och hon flyter från pose till pose. Det är som att se en slags dans. Hon har en bra blick som hela tiden följer med. Hon har den fokus jag vill ha i blicken hos mina modeller. Se hur lugn och naturlig hon bara är. Det är närvaro det. Här kan ni också se det fina arbete Fabiana gjort med makeup. Kolla hur hon plockar upp färger från Petras hy och dom accesoarer vi valt. Den fina toning hon fått fram i det röda. Jag är imponerad. Jag gjorde naturligtvis några beautybilder också men dom har jag inte hunnit fixa ännu. Där kan ni studera i detalj hur hon lagt makeup.
Så var det tekniska. Jag ville ha en lite softad känsla i bilden utan att för den skull tappa skärpa. Hur skulle jag göra det? Jag kunde inte komma på hur Lambis gjort så jag gick tillbaka på mina kunskaper. Så för att få det soft kan jag gå åt två håll. Jag kan softa bilden redan i kameran. Vilket egentligen inte funkar eftersom det gör att jag tappar skärpa. Det kunde jag inte. Kvar är då att göra något åt ljuset. Alla vet ju att ju större ljuskälla jag har desto softare blir ljuset. Så jag tog en stor ljuskälla i detta fall valde jag en Prosoftbox 120x180 cm. Det är softboxarnas motsvarighet till ett svart hål, jag fick pumpa in 1200Ws för att kunna få den arbetsbländare på f: 11 2/3 som jag ville ha. Jag väljer att jobba med en så liten bländare för att jag behöver skärpedjup. Min kamera har bara en autofokuspunkt i mitten, den funkar inte så bra den heller, så för att klara mej använder jag liten bländare. Optimalt vill jag ha en bländare på f:8 så jag börjar tappa vid öronen men om jag gör det på min 150 mm optik så missar jag skärpan i ögonen på hälften av bilderna. Jag är inte riktigt van vid den här kameran ännu och har svårt att fokusera manuellt. Det är kanske här läge att förklara lite ord. Det är inte att förväxla hårt eller mjukt ljus med hög eller låg kontrast. Jag har på denna bild relativt hög kontrast 1:4 ungefär. Men ett mjukt ljus. Kontrasten är bara skillnaden i exponering mellan högdager och lågdager inget annat. Medan mjukt eller hårt ljus är något annat och det ska vi nu gå igenom. Detta är enkelt så jag ska inte behöva skriva kilometer med förklaringar. När vi ser på en bild har vi tre distinkta delar vi kontrollerar med att välja hårdare eller mjukare ljus. Först är det spetsdager, dom vitaste reflexer vi får i huden, sedan är det högdagern, den del av huden som är korrekt exponerad vid den arbetsbländare vi valt. Den hud som har hudton. Till sist är det skuggan, lågdagern. Mellan högdager och lågdager har vi ett parti som på Engelska kallas Shadow Transfer Area. Jag vet inte riktigt vad vi kan kalla den på Svenska Skuggövertoning? Vi är lite vilda och håller oss till Engelska. Vad händer då med dessa partier om jag väljer en stor ljuskälla? Först och främst ser vi spetsdagern. När jag har en stor ljuskälla sprider jag ljuset över en stor yta, jag ändrar inte ljusmängden men när jag har en bestämd ljusmängd över en större yta blir spetsdagern större och minskar i intensitet per ytenhet. Det vill säga att vi får en stor yta som är spetsdager men eftersom ljusmänden inte ökar minskar kontrasten mellan spetsdager och högdager det i sin tur ger effekten av att spetsdagern ser ut att försvinna. Huden eller även för den delen ett tyg, ser ut att vara matt. Med en liten ljuskälla blir spetsdagern mindre, intensiteten densamma och därmed högre, eftersom vi har samma ljusmängd på mindre yta. Det vi ser i huden är att den ser blankare ut. En mattare hy ser ut att vara softare. När jag vet det kan jag styra hur matt, eller soft, jag vill att hyn ska vara genom att välja olika stora softboxar. Jag tog mitt svarta hål och fick en så soft högdager jag kan få. Nu har vi även skuggan att tänka på. Med en större ljuskälla får jag en längre Shadow Transfer Area. Det vill säga att min skuggkant blir mindre distinkt. Även det gör att huden ser mer matt ut. När det gäller rynkor blir dessa mindre framträdande genom att vi har så lång Shadow Transfer Area får vi aldrig någon kärnskugga, det gör att små rynkor aldrig syns. För att trots detta behålla en hög kontrast måste jag ställa ljuset i en större vinkel från kameran. Den stora ytan som ljuskällan har gör att ljuset smiter runt formen i ansiktet och ger ingen tydlig form. Det är genom att ha kontroll på spetsdager, högdager och skugga vi skapar form. På Petra ville jag ha en Open Loop belysning, det vill säga att näsans skugga inte når fram till skuggan på kinden. Petra har ett väldigt vackert format ansikte med tydliga linjer, dessa är ytterligare förstärkta av den fina makeup som Fabiana gjort. Jag behöver inte förstärka det ytterligare. Genom att använda en Open Loop accentuerar jag istället hennes vackra käklinje och haka. Om jag skulle lägga en Rembrandt belysning hade jag skapat mer dramatik men då hade hennes ansikte börjat konkurera med kläderna och stylingen. Jag gör inte porträtt utan mode. Om jag la ett dramatiskt ljus över hennes ansikte och fantastiska ögon hade det dragit för mycket av intresset. Petra är en människa som aldrig kan få nog uppmärksamhet men i sin roll som modell ska hon bära upp kläder och visa klädernas bästa sida. Själv är hon en del av säljargumentet. Man ska se bilden och vilja köpa dom för att bli lika vacker som modellen. Om modellen får för stor plats i bilden ser vi bara henne och henne kan vi inte köpa. Nu är dessa bilder tester för Petra som modell, då måste jag som fotograf ge henne lite mer plats än vad hon skulle få i en skarp modebild. Men jag får inte hemfalla åt att göra porträtt. Visst är Petra vacker och alla skulle säkert vilja ha en bild av henne på väggen men min kund säljer kläder ch det är dom som betalar min mat.Det är också ganska svårt att få till en bra Rembrandt belysning med så stor ljuskälla, Shadow Transfer Area blir så lång att jag aldrig riktigt får någon distinkt högdager på skuggsidan av ansiktet. Det ser mer ut som om jag har lagt en slarvig Splitlight. Målet med hela denna övning var att få fram en soft känsla i bilden, att likna det som Lambis gjort. Jag erkänner redan nu att jag inte kommer hela vägen på detta sätt. Jag kan få det ytterligare något softare genom att använda en mörkare bakgrund. Det blir en viss glöd kring högdagern i huden när jag ökar kontrasten mot bakgrunden. Jag valde trots det en ljus grå bakgrund. I detta fall Flint från Lastolite. Min favorit bakgrund är egentligen Storm Grey från Savage men Procenter där jag köper mina bakgrunder har inte Savage. Savage är något mattare i ytan dessutom och det hjälper i min lilla studio. Skillnaden är dock inte så stor att jag har något problem med den. Det är en ljust varmgrå bakgrund och det ville jag ha. Jag har lagt ett bakgrundsljus mot bildens övre högra hörn för att skapa en toning. På brund av att min studio är så liten får jag en väldig massa spill från huvudljuset mot bakgrunden så jag får den aldrig riktigt mörk i alla fall. Huvudljuset är på denna bild ungefär 1,5 meter från modellen och modellen är bara 2,5 meter från bakgrunden. Resultatet av detta är att det ljus som når bakgrunden bara är 1 1/2 bländarsteg lägre än det som når modellen. Det blir en kompromiss med så liten studio men jag är nöjd med resultatet. Det är en glädje att få arbeta med så duktiga modeller som Petra, att jag dessutom får stöd från Fabiana gör bilden bättre och mitt liv roligare. Stort tack till er bägge.
Jag vet inte om någon blir klokare av detta men om det är något som är oklart så är det bara att fråga. Jag ska försöka förklara bättre och kanske lite kort också.
