Torsdag

Jag försöker verkligen uppdatera lite. Jag har besparat er bilder i några dagar. Det blir fånigt att visa upp dom bilder jag just lagt upp och börja förklara hur jag gjort. Det är ju ganska ointressant. Vad kan vi prata om då? Fotografins ursprung och legender? Varifrån kommer reklamfotografen? Som om så många omvälvande händelser i historien är inte heller reklamfotografens ursprung helt känd. Den mest troliga är dock följande.

Som alla vet så skapade Gud världen på sex dagar och vilade den sjunde. Sedan är föga känt om vad han gjorde. Det var ju inte så att han bara lutade sej tillbaka och tittade på medan vi människor drev denna skapelse in i fördärvet. Nej han ville vi skulle ha verktyg när vi gjorde det. Gud vaknade alltså den åttonde dagen, utvilad efter vilodagen och en natt god sömn. Vi kära människor pysslade glatt med vårt fördärv och då ville ju Gud hjälpa oss på traven. Han tänkte en stund och skapade då 3M eller tejpen. Gud såg tejpen och insåg att den var god. Tyvärr fanns det vid tillfället ingen direkt användning för den. Då skapade Gud reklamfotografen till sin avbild och med en bit tejp. Resten är historia och om den kan ni läsa i en bok. Själv använder jag enorma mängder tejp och av i huvudsak fyra olika typer, maskeringstejp, vävtejp vit, silvertejp och dubbelhäftande. Sedan har jag några olika typer av varje för olika ändamål. Med lite tejp och varmlim kan jag bygga det mesta. Jag har byggt ett badrum. Vad är det då vi jobbar för? Allt går ut på att sälja. Det vi fotograferar ska sälja. Vi slåss om betraktarens uppmärksamhet. Vinnaren får ett jobb till. Jag läste någonstans om att vi i genomsnitt har tre sekunder på oss. Om vi inte fångar betraktarens intresse på tre sekunder så bläddrar dom vidare i tidningen och vårt buskap går förlorat. Sedan klagar vi på att guldfiskar har dåligt minne, dom sägs ha åtminstone sju sekunder. Jag vill ha en kund som säljer till guldfiskar. Andy Warhol trodde vi alla skulle få femton minuter i strålkastarljuset. Jag hoppas på mina tre sekunder. Det är en hård värld vi lever i och man är aldrig bättre än sitt senaste jobb. Jag visar i princip aldrig gamla bilder, jag har ingen skrytvägg på kontoret med diplom och priser och jag berättar inte om mina titlar. Allt är gammalt. Jag vet att jag även är dålig på att utnyttja det jag faktiskt gjort och jag utnyttjar även mina sociala nätverk dåligt. Men jag menar att det intressanta är det jag gjorde nyss och det jag gör imorgon.

Jag har fått en del kommentarer här om att mina bilder är bra. Ett faktum som gör mej väldigt glad men vad är det som gör mej bra? Jag har inte lärt mej något nytt revulotionerande inom fotografi direkt nyligen. Jag blir lite bättre på allt med varje jobb jag gör men det som framför allt gör mej bättre är mina modeller och att samarbeta med makeupartister, hårstylister och andra fotografer. När man har ett fungerande samarbete blir alla lite bättre, det finns modeller som alltid gör mej bättre. En modell kan aldrig göra fel, det är alltid fotografen som har ansvaret. Det är jag som väljer att trycka på knappen eller ej. Jag har hört vissa fotografer klaga på att deras bilder inte blir som det är tänkt för modellen kunde inte göra det dom bad om. Så det är modellens fel, fast det är fotografen som valt modell. Jag har gjort mängder av dåliga bilder i mina dagar. Ingen av dom har varit modellens fel. Det är jag som inte varit tillräckligt noga med detaljer. Som fotograf måste du i varje ögonblick ha full koll på allt som händer. Nu är det tack och lov i verkligheten så att det är många andra som tar beslut. Det finns en ad som håller ordning på formen, en projektledare som håller ordning på tid och pengar, sedan kunden som i vissa fall har en aning om vad dom vill sälja. När man jobbar på riktigt är det plötsligt en massa nya saker att hålla reda på. Det svåraste för mej har varit att sluta komponera mina bilder direkt i kameran. Jag minns på sjuttiotalet när man skulle komponera allt i kameran och slipa upp ramen i förstoringsapparaten så man fick en svart kant kring bilden. Nu har jag mest problem med att ge dött utrymme till text och sidutfall. Att hålla reda på vilka proportioner bilden ska ha och om text ska vara positiv eller negativ. Nästan alla mina byråkunder blir irriterade om jag leverarar en färdig bild, jag måste ha en bild som är korrekt i kontrast, färgrymder och mättnad, men inte i komposition. För att få fram en riktigt bra modebild måste alla inblandade ge allt. En lite mindre erfaren fotograf blir bättre med en bra modell, en bra modell blir bättre med en bättre makeup och hår. Men riktigt bra blir det inte förrän alla kan ha ett öppet möte, mötet blir som när man möter en vän.

Det här är nu en gång för alla en bildblogg så vi kanske ska titta lite på en bild. Jag har visat en del av mitt lekande med modebilder. Min huvudsakliga inkomst är dock produktbilder. Jag har inte hittat många som skriver sina bloggar om detta. Produktbilder är kanske inte lika sexiga men minst lika roliga.



Vad är då detta? Tja, ett Cognacsglas men det ser väl alla? Glas är ett kul och ganska enkelt material att jobba med. Det man behöver hålla lite ordning på med produktbilder är material och hur dessa reflekterar. Infallsvinkeln är lika med utfallsvinkeln. Det är egentligen hela grejen. Men om vi nu går tillbaka och ser på glas. Glas syns inte så för att ge form måste vi arbeta med reflexer. Det är inte längre så att vi jobbar med spetsdager, högdager och skugga. På glas har vi reflexer eller vi kan säja att det är spetsdager men det stämmer inte riktigt för vi arbetar med vita och svarta reflexer. När vi som i detta fall har glaset mot en relativt ljus bakgrund måste vi definiera den yttre formen med svarta reflexer. Med dessa skapar vi den yttre formen, själva kupan i glaset. Det vi måste börja tänka på då är varifrån kommer dessa reflexer? Den yttersta kanten på produkten kommer mer eller mindre bakifrån. När jag då vill ge en mörk ytterkant så sätter jag upp stora svarta reflektorer bakom produkten. Jag har bara så mycket vit bakgrund, i detta fall är det en ljusgrå bakgrund, jag behöver. Sedan hänger svarta tyger för att bara reflektera svart mot ytterkanten. Genom det har jag definierat ytterkanten. Vill jag ha ett glas mot en helt vit bakgrund vore jag klar nu. Det hjälper mej inte att lägga på ljus framifrån mot glas om det står mot vitt. Nu vill jag i detta fall dock ha en reflex även i glaset. Jag väljer att lägga min reflex i den övre delen av glaset. Jag kan välja att lägga den var som helst men för att skapa en reflex från över till underkant på glaset hade jag varit tvungen att ställa en väldigt hög softbox vid sidan av glaset och då hade jag inte kunnat använda den fögrund jag nu valt. Den undre delen av glaset reflekterar mer eller mindre nedifrån. Det är viktigt att lägga till en reflex i ytan just för att definiera ytan, jag vill se att det är blankt glas och inte mattslipat. Den reflexen kommer från en 90x120 softbox mer eller mindre rakt uppifrån. Ju närmare glaset jag sätter softboxen desto större blir reflexen och samtidigt mindre intensiv. Det är bara att testa sej fram och se var det känns rätt. Jag har vridit boxen att sitta lite diagonalt för att ge en form i reflexen. Sedan har vi bakgrund. Jag ville ha en långsam av toning från vit i horisonten och till grafitgrå i överkant. Även en viss vinjett mot hörnen för att hålla kvar blicken mot glaset. Jag har då valt att sätta en ljuskälla under bordet nästan precis bakom glaset. Jag har en rund zoomreflektor på den ljuskällan. Med mina Proaggregat kan jag då fokusera ljuset till att få just den av toning jag vill ha. Jag kan också styra avtoningen med avståndet från produkt till bakgrund, det vill säga med skärpedjupet och med avståndet från ljuskällan till bakgrunden. Jag nämnde tidigare att jag valde en ljusgrå bakgrund. Det har jag gjort för att jag med färgen på bakgrunden också styr avtoningen. Jag kan få samma effekt med vit bakgrund eller med en svart. Men dom olika färgerna har olika avtoning. Eftersom jag bara har en typ av zoomreflektor så styr jag avtoningen med bakgrundsfärg. Med en vit bakgrund kan jag använda lägre blixteffekt men avtoningen blir längre, med svart bakgrund måste jag då ha högre effekt men avtoningen blir snabbare. Den effekt jag ville ha fick jag med en ljusgrå, i detta fallet är det en Lastolite Flint, en varmgrå ton jag gillar att använda även på mode eftersom den har en bra ton som ger lite varmare känsla. Jag köper den hos Procenter . Effekten på bakgrundsljuset styrs av min arbetsbländare. Här vill jag ha hela glaset skarpt men tappa en del skärpa mot horisonten. Jag kollade detta med en testexponering och fick fram att behövde f:16. Då sätter jag mej vid kameran med en spottillsats på min exponeringsmätare och börjar poppa av blixtar. Vid horisonten vill jag ha vitt. För att det ska bli vitt måste jag ha ett reflektivt mätvärde på f:32 1/2 vid horisonten. Sedan fortsätter jag att mäta på ett antal punkter uppåt i bilden. Då ser jag hur min avtoning löper, i överkanten där jag vill att tonen ska vara mörkt grå men inte helt svart så ska jag ha ett reflektivt mätvärde på f:8. Sedan har vi förgrunden. Jag ville ha en blank yta som glaset speglar i. Jag använder olika material för detta, ibland silver, vitt eller som här svart. Många använder plexi till detta men jag använder glasskiva. Plexi är väldigt bra men också känsligt för repor, det är inte glas. Jag har en mörk glasskiva. Den är så mörk och så tjock att jag slipper ifrån den dubbelreflex man annars får från en glasskiva. Jag får dubbelreflex även i mörkt glas men reflexen i den undre ytan av glaset syns inte eftersom det mörka glaset gör att den är flera bländarsteg svagare än den övre reflexen. Jag använder aldrig en spegel efersom dom alltid ger dubbelreflex och det ser väldigt illa ut när bilden blir större. Om man nu inte har en ytförsilvrad spegel men dom är precis som plexi väldigt känsliga för repor. Avtoningen i förgrunden är som alla förstår en spegling från bakgrunden. Här styr jag avtoningen med kamerans vinkel mot horisonten samt brännvidd. Om jag går lite högre blir reflexen kortare och lägre blir den mindre. Samma sak om jag har en kortare brännvidd som ger en annan avtoning än en längre brännvidd. Jag valde 120mm makro till denna bild. Jag har lärt mej på åttiotalet och då var det ofta längre brännvidder men jag vet att om jag jobbar med en yngre ad så vill dom oftare ha kortare brännvidder med ett annat perspektiv. Det finns ingen regel som säjer att det ena är rätt och det andra fel så det är bara att använda det som man själv eller kunden tycker blir snyggt. Till sist för att få till något lite oväntat i bilden så har jag vinklat bordskivan och sedan kameran i mortsvarande grad för att ytan i glaset inte ska vara horisontell. För att glaset inte ska hasa iväg sitter det naturligtvis en bit tejp under foten. Det hela är ganska enkelt och tog ungefär en timme att bygga upp.

Som vanligt om ni har frågor om den här eller andra bilder ni hittar här så är det bara att skicka in en kommentar så lovar jag att göra mitt bästa att besvara dom. Nu till helgen så hoppas jag kunna ge mej ut och leka lite och få lite höstmodebilder tillsammans med mina vänner Hanna och Johan . Mina modeller kommer vara Matthias och en ny kille som heter Kim. Det kommer bli riktigt roligt.

Sorg och glädje

Jag hörde just på radion att Irving Penn gått vidare. En legend och enligt mitt tycke en av dom största fotograferna genom tiderna. Hans bild Frozen Food har inspirerat mej så även många av hans mode och porträtt bilder. Tyvärr har jag aldrig haft äran att träffa honom på nära håll men sett många av hans utställningar runt om i världen. Det ljus han använde har ett mycket stort inflytande på mitt eget arbete idag. Han blev 92 år. Må han vila i frid.

Mer glädjande var att jag idag fått veta att en av dom modeller jag arbetat med, Matthias, har fått ett mycket fint jobb och ska fotografera med Carl Bengtsson, en annan stor inspiratör i mitt skapande. Detta för en modebilaga inför julen som ska publiceras i Finacial Times. Jag är så glad för Matthias, det finns ingen jag kunde önskat det mer för. Han är en duktig modell men än mer en riktigt bra kille. Grattis. :-)


Tisdag

Ny tisdag. Huga.... Vart har mitt liv tagit vägen? Nu har jag lagt upp lite bilder ur min bok, som den nu ser ut idag men det finns ett par till som ska in. Dom är dock inte klara ännu. Jag valde att inte skriva till varje bild. Det skulle ta resten av mitt liv att skriva hur jag gjort var och en. Om någon har någon fråga så är det bara att ställa den här. Jag lovar svara efter bästa förmåga.

Jag vet. Bloggen blir inte uppdaterad som den ska. Jag får så mycket respons och trevliga kommentarer att jag blir rörd. Tack så mycket. Vad ska jag skriva om idag? Kommentera kommentarer syns mej som en bra idé. Först Ingela, jag fotograferar gärna "äldre" modeller. Äldre än vem frågar jag dock, knappast äldre än fotografen? Det är bara att höra av sej så hittar vi något som passar. Nu så att tacka för alla vänliga kommentarer här. Det är ibland lite kämpigt att vara egen företagare. Speciellt om man från början inte är så bra på själva fötetagsdelen av detta. Som jag. Det har varit extra kämpigt den senaste tiden. Flera har ringt mej och pratat en stund och många ger kommentarer här, jag har fått mail. Det känns riktigt bra. Tack så mycket. Min ekonomiska situation har blivit lite bättre tack vare en kund. Vad vore livet utan dom? Jag fick förfakturera en hög bilder till dom så nu kommer det in pengar. Jag har troligen dom bästa kunder någon kan ha.

Min bok idag 091006










































































































































Tisdag

Jag vet inte riktigt vad det är med mej och tisdagar? Händer det någonsin något bra eller kul på tisdagar? Inte i mitt liv i alla fall. Det blir dock tisdag varje vecka, jag tror att det ibland blir flera tisdagar i samma vecka. Precis som första april, jag tror mej veta att den första april alltid är en tisdag. Alla katastrofer i mitt liv har hänt den första april. Jag började som fotoassistent den första april 1980, sedan gick det bara utför. Jag föddes på en onsdag men dock straxt efter midnatt. Det var säkert ett litet förbiseende av Gud, han eller hon var nog upptagen med att ge tisdagskatastrofer till någon annan så han hann inte riktigt med allt. Gud gillar nog inte tisdagar heller. Jag är inte en direkt smart människa men ibland har jag små logiska ögonblick. Jag var på banken idag för att prata om lån. Jag var där för flera månader sedan men har inte hört ett pip från dom. Men ok, idag var jag där och tjatade och nu fick jag svar och dom ville inte ge mej ett lån. Det var i och för sig inte direkt förvånande men jag behövde låna för att kunna marknadsföra mej lite bättre. Jag var där och förklarade min situation, jag har för mycket att göra för att kunna göra en effektiv marknadsföring men för lite att göra för att helt fylla min tid och för att ha råd att marknadsföra mej. Jag har ett material men inte riktigt råd att trycka upp det, jag har inte riktigt tid att inom en rimlig tid få ihop en adresslista och inte tid att följa upp ordentligt. För några tusen skulle jag kunna betala någon att göra detta. Jag förklarar detta på banken, jag visar bilder, jag visar prislistor och mina beräkningar för hur lång tid det skulle ta. Visar på hur mina kostnadet sänks just nu på grund av att annat är färdigbetalt så det ligger ingen risk i att ge mej lånet. Då tackar banken nej för att jag har för låg omsättning. Hur menar dom då att jag ska öka den? Om jag då ökar omsättningen så kommer jag inte behöva låna. Så för att få låna måste jag vara i en situation där jag inte behöver låna. Även om jag nu är väldigt förtjust i banker så betalar jag inte ränta bara för att det är så kul.

Nu sitter jag här och funderar på om jag ska lägga ner firman och ta ett jobb. Allt blir så mycket enklare med en lön. Jag vet inte hur jag ska göra. I natt känns det som om jag nog ger upp och lägger ner. Det kanske förändras men jag tror inte det. Jag har varit i den här situationen förr och klarat mej igenom och jag kan nog klara det denna gång också men jag är trött. Jag är trött och gammal, jag vill inte slåss och kämpa varje dag. Jag har levt på Novalucol och Treo så länge nu att det är inte spännande längre. Det är inte kul att sitta klockan fyra på natten och ha ont i magen. Det var ett sätt att leva och det funkar i några år. Jag har hållit på i tjugo år nu. Å andra sidan så kan jag inget annat. Jag är en jäkel på Napoleonkrigen men efterfrågan på det är ännu mindre än på det jag gör nu. Jag vet inte om jag är en speciellt duktig fotograf, det finns dom som säjer att jag är det och kanske har dom rätt. Jag kan inte avgöra om jag är bra. Jag försöker att göra mitt bästa och vara en god människa men det räcker inte. Hur bra jag än är på mitt jobb vet jag att jag är inte bra på att marknadsföra mej. Jag vet inte längre vad jag ska göra.

Nå, det där är nog inte så viktigt egentligen. Jag antar att ni inte sitter här och läser för att få veta vad jag tänker på. Det är knappt jag intresserad av. Bilder är intressant. Jag har faktiskt gjort en hel del bilder dom senaste dagarna. Eftersom jag inte kan göra saker i rätt ordning så börjar jag i mitten. Detta är en bild jag gjorde i söndags.



Min vän Ryan Garrison har varit i Stockholm och hälsat på hela helgen och vi var ute vid Tollare Pappersbruk och tog bilder. Det var verkligen roligt. Det är så kul att träffas och göra bilder, vi fick också möjlighet att jobba med otroligt duktiga modeller. Det här är Malin. Jag har visat bilder på Malin tidigare, då från en fotografering vi gjorde i studion. Nu var vi som sagt ute. Jag kan skriva en hel bok om hur underbart det är att få jobba med Malin. Hon ger verkligen allt för att få en bra bild. Hon inspirerar, kommer med egna idéer och hela tiden med ett gott humör. Jag blir en betydligt bättre fotograf tack vare att jag får jobba med henne. Den energi hon ger gör att jag kan rycka upp mej flera steg. Att få en bra bild är inte något jag kan göra själv. Jag inspireras och sporras av Malin, hon är som en musa. Jag blir aldrig bättre än dom jag jobbar med. Här var jag en hel dag med Ryan, Petra som gjorde makeup och ytterligare en modell, Johanna, hennes bilder kommer senare. Petra gjorde ett underbart jobb även hon. Malin's makeup lade hon redan klockan nio på morgonen, när jag tog den här bilden var klockan redan över fem. Som ni kan se har jag fixat lite med den här bilden i datorn men tack vare att Malin är så vacker som hon är och tack vare det underbara jobb Petra gjort har jag inte behövt göra någon som helst fix av hud. Det säjer en hel del om det hantverk hon kan. Tack vare detta blir det så här bra.

Tekniken, väldigt enkelt i detta fall. Eftersom platsen vi valt att vara på ligger lite pyssligt till så var vi tvungna att gå en bit och följaktligen ville vi inte bära så tungt. Vi hade inga blixtar eller annat tungt utan bara naturligt ljus. Jag valde att göra min bild på eftermiddagen då solen låg i rätt vinkel mot det bilvrak Malin sett och ville ha en bild vid. Med Petra's hjälp stylade vi upp bilden. Jag ville behålla det naturliga ljuset men som alla vet är det svårt att få till en vettig kontrast i öppen sol. Jag ville få fram den känsla av mjukt silande ljus jag har i bakgrunden. Detta är lättast att göra med diffusionsskärmar. Jag ville öka exponeringen på bakgrunden för att separera modellen mot en ljusare bakgrund. Vad jag gjorde var att be Petra om hjälp att hålla en California Sunbounce skärm som är 2x2,8 meter till vänster av bilden. Den drar ner min exponering i högdagern med 2/3 steg. Då blir min bakgrund samtidigt lika mycket ljusare. Min högdager kommer också 2/3 steg närmare min lågdager och plötsligt är kontrastsituationen betydligt mer hanterbar. I öppen sol hade jag haft ett kontrastförhållande på 1:6 och det är för mycket för alla kända tryckprocesser. Nu får jag 1:4 tack vare att jag sänkt exponeringen av högdagern. Nu gör även diffusionen att ljuset blir betydligt mjukare också. I princip så har jag en softbox på 2x2,8 meter bara några meter från modellen. Resten är en del datorfix. Det tog dock inte så lång tid på grund av att jag hade ett så pass bra grundmaterial. Den här bilden var klar på ett par timmar.

Jag noterar att ingen ännu kommit in med någon lösning på hur lösa problemet med att göra en high key bild med bara en ljuskälla, nå jag tänker då inte berätta om ingen försöker fixa det själv. Så det så. Däremot har jag fler bilder från denna drömhelg som kommer upp under den närmaste tiden. Om jag finns kvar som fotograf efter månadsskiftet det får vi se. Nu ska jag skicka iväg lite bilder till DN, klippa ner några printar sedan hoppas jag att jag kan somna.

Jag vill passa på att tacka alla vänner som kommenterat min blogg tidigare. Det är tack vare er jag fortsätter, inte bara med bloggen, den är egentligen ganska ointressant, utan med hela mitt liv. Ni har ett stort tack.

Fredag kväll

Det har gått en tid sedan jag skrev något. Jag har varit lite håglös. Är det egentligen fortfarande. Nu har jag en trevlig helg framför mej med massor av fotograferande. Vi får se hur många bilder jag tar själv men vara med ska jag. Jag tycker det är lika kul att vara assistent som att ta bilder själv. Något kommer jag nog göra som jag så småningom kan visa här. Jag är dock troligen den långsammanste retouchör som finns. Jag gissar att alla mina modeller sitter hemma och svär över mej. Jag tror att jag är lite för noga och det finns säkert snabbare och bättre metoder än dom jag använder. Nå, nog om det.

Jag har hållit på och förklarat en massa självklarheter här. Jag tänker inte börja igen. Bara för att kolla om ni nu lärt er. Hur belyser man enklast en high key bild med bara en ljuskälla? Det ända som behövs är bakgrund en ljuskälla med bare bulb samt reflex och diffusionsmaterial. Beskriv hur du gör det, hur du ställer upp ljus och använder materialen. Inte minst viktigt är hur mäter du ljuset? Jag lovar svara er om någon ger sej på att svara mej. Det är väldigt enkelt.

Detta är trots allt en bildblogg, eller om ni så vill fotoblogg. Jag måste visa lite bilder också. Idag har jag plockat fram en bild på den underbara Josephine. Hon är väldigt vacker och fantastiskt lätt att jobba med. Hon kom förbi studion en dag förra veckan, straxt innan hon skulle till Paris för att jobba där några månader. Jag kan glädja alla med att det går bra för henne där. Titta gärna igenom hennes blogg där ni kan fälja hennes äventyr.



Detta är den första jag fått klart än så länge. Vi gjorde ett flertal olika ombyten så jag hoppas att kunna lägga upp fler inom en snar framtid. Beysningen jag använt är väldigt enkel. Josephine ville ha några svartvita bilder i sin bok. Lite rockigare än mycket av det hon hade tidigare. Jag ville koncentrera mej på henne och låta henne ta plats i bilden så jag gjorde ett ljus som plockar fram henne. Tyvärr måste jag också erkänna att jag hade en hemsk huvudvärk den dagen. Jag var verkligen inte på mitt bästa så stackars Josephine fick stå ut med en enorm massa exponeringar för att jag skulle vara säker på att jag fått något. Jag skäms lite för det. Jag valde ett ganska mjukt ljus, en Profoto softbox 90x120 cm som huvudljus. Det ger mej ett mjukt fint ljus över henne utan att bränna ut den vita T-shirten. Det blir dock inte så mjukt att jag förlorar känslan i bommullstyget. Jag vill egentligen ha ett så pass hårt ljus som huvudljus att jag får en tydlig spets i ljuset på tyget att jag tydligt ser väven. En softbox på 90X120 är lite på gränsen men om jag bara är noga med skärpan och har skarp optik så funkar det. Det ideala ljuset är enligt min åsikt ett paraply, helst ett riktigt stort. För en helfigur minst lika stort som modellen är lång, alternativt två 5 fotsparaplyer. Då använder jag inte vilka paraplyer som helst. Det finns billiga på Kaffebrus, det är absolut inget fel på dom men insidan på dom är slät blank silver. Det blir för fokuserat och hårt. Jag föredrar Profoto's paraplyer, dom har en knottrig silver insida. Det ger ett något mjukare ljus utan att tappa den karatäristiska spets som ett silver paraply ger. Kaffebrus paraply funkar fint det också men är svårare att jobba med eftersom det har en hårdare avtoning och det gör att man får en smalare ljusbild. Det ultimata paraplyet är djupt och knottrigt, tycker jag men andra har säker andra erfarenheter.

Ok, här valde jag lite mjukare ljus. Inte bara för att vara snäll utan även på grund av dom blanka svarta byxor vi valde. En blank yta kan vi inte definiera med högdager och skugga som ett mattare material, som hud till exempel, vi måste definiera materialet med spetsdager och lågdager. För att få en spetsdager som är stor och mjuk utan att ha för hög kontrast mot lågdagern behöver vi en stor mjuk ljuskälla. Det vill säga en softbox. Min 90x120 cmbox lyser inte ut hela höjden. Om jag inte lägger till något nedåt kommer jag förlora spetsdager i den nedre delen av Josephine's byxor. För att lösa det lade jag helt enkelt till ytterligare en softbox 90x60 cm under den större. Det gör att jag kan öka ljuset ytterligare på den nedre delen av bilden. Jag ger ungefär 2/3 bländarsteg mer på den mindre boxen för att ge en fin definition i byxorna. Eftersom jag vill ha hög kontrast i bilden behöver jag en hel del ljus för att behålla teckning i spetsdagern i byxorna. Det ger mej samtidigt en snygg mjuk skugga på bagrunden just vid hennes fötter. Nu hade Josephine ett par väldigt snygga skor i svart mocka, och alla som fotograferat svart mocka eller svart fleece vet hur mycket ljus man kan behöva lägga på för att få upp teckning. Det är i princip det hela. För att skapa lite intresse i bakgrunden lade jag ett bakgrundsljus högt upp till höger som jag låter tona nedåt. Jag vill helst inte ha den horisont jag får i böjen på bakgrunden men eftersom min studio är så liten är det i det närmaste ofrånkomligt. Det optimala är att ha dubbelt så långt från modell till bakgrund som från modell till huvudljus. Då smittar inte huvudljuset mot bakgrunden och bakgrunden ger inget ströljus mot modell. Till nästa gång kanske jag ska visa en produktbild. Finns det något intresse för att se hur jag belyser sådant?

Tisdag kväll

Klockan är nu straxt efter ett på natten. Egentligen tänkte jag inte skriva något idag. Det är sent och jag är trött, trött så det värker i benen när jag reser mej upp. Så det är väl lika bra att sitta kvar och vara lite personlig ett tag. Men det är ett jobb till kvar att göra idag. Jag är trött, visst, jag älskar mina kunder och blir lika glad varje gång jag får in ett jobb. Men ibland blir jag trött. I april nästa år har jag varit fotograf i trettio år. Om jag räknar med att jag skulle jobbat 40 timmarsveckor med 4 veckor semester per år har jag jobbat i 58 år. Sedan blev jag förvånad när min exfru ville skiljas. Tid är så svårt att hantera. Eftersom jag börjat tala om min skilsmässa så börjar jag där. Det är mer än 17 år sedan. Då tänkte jag att jag bara behöver satsa lite på firman och jobba upp den lite så skulle jag kunna hitta någon ny. Här sitter jag nu mitt i natten 17 år senare. Men tiden går fort när man har roligt. Och roligt är vad jag haft. Det funkar inte att sitta vid 50 års ålder och gnälla om att hade jag bara gjort så, då hade hela livet varit bra. Så enkelt är det sällan. Jag är nöjd, jag har ett bra liv. Det blev inte som jag tänkt men det blev bra. Jag önskar jag hade varit smartare och tjänat lite pengar någonstans på vägen. Så blev det inte. Men hur många är det som sitter, lika trötta som jag, och ser på ruinerna av ett liv? Jag har kul varje dag för jag älskar mitt jobb där jag får skapa bilder varje dag. Jag kanske inte skriver fotografisk historia men jag gör ett gott hantverk och mina kunder är för det mesta nöjda. John Lennon har sagt att livet är det som händer medan vi är upptagna med att hitta på nya planer. Det ligger mycket i det. En gammal vän till mej sa alltid att tid är något människan hittat på för att allt inte ska hända samtidigt. Det var inte jag som hittade på tiden så jag gissar att det är därför allt händer samtidigt. Jag har kanske varit lite dum i mitt liv och inte tagit dom chanser jag haft. Jag är för dålig på att säja nej och för dålig på att ta betalt. Jag gör det med en enda tanke, gör mot andra vad du vill att andra ska göra mot dej. Jag tror faktiskt att den dag jag behöver hjälp så finns den där. Jag försöker leva ett gott liv. När jag faller ner i sängen och käkar en kexchoklad då kan jag vara nöjd med min dag. Det är allt jag behöver. Jag vet inte riktigt vad det var jag drömde om när jag började med detta. Det var kanske inte att fotografera skor klockan två på natten, när jag nu gör det känns det inte så fel. Det är förvisso några saker jag fortfarande kan drömma om. Jag önskar att jag inte var ensam, men det var så det blev. Det är lite sent att göra något åt det nu. Det blir bara jobbigt att försöka se tillbaka och ångra det man inte gjorde. Jag har gjort massor av fel genom livet, säkert varje dag. Men alltid gjort mitt bästa. Jag har försökt även om jag inte lyckats i allt. Nu är jag 50 år gammal, betydligt närmare min död än min födelse. Jag är stark och säker i mej själv. Jag är en hyffsad hantverkare. Jag känner mej väldigt gammal men trots det tror jag att jag lever nu. Jag lever inte på det roliga jag gjorde för 20-30 år sedan. Jag lever på det roliga jag gjort idag och kommer göra imorgon. Jag är lycklig och trygg tack vare goda vänner, dom bästa kunder någon kan önska sej. Jag önskar jag fått tid och pengar att resa mer, så har det inte blivit, men i år fick jag resa. Jag var i Malmö och var med några av mina bästa vänner. Det spelar igen roll vart man reser utan med vem man reser. Om någon gav mej en resa jorden runt skulle jag tacka nej och hellre stannat hemma med vänner. Det syns mej lite meningslöst att uppleva saker ensam. Tack till alla er vänner som gjort mitt liv fram till nu. Ni vet nog vilka ni är.

Eftersom det trots allt är en fotoblogg ska jag visa en bild. I helgen som gick kom den underbara Josefine till studion. Jag är rädd för Josefine. Hon är väldigt vacker, det skrämmer mej inte så mycket längre, men hon är smart. Jag är inte så smart. Vad än Josefine bestämmer sej för att göra här i livet tror jag det kommer gå bra. Det som skrämmer mej är att fånga allt detta på en liten bild. Det är lätt hänt att det bara blir en vacker bild på en vacker kvinna. Josefine är mycket mer än bara det. Det skrämmer mej. Nu är jag inte dokumentärfotograf, jag sysslar med reklam och det är trots allt bara yta. Jag kan inte fånga en personlighet, inte hela. Jag kommer nog aldrig bli helt nöjd med en bild. Hur mycket jag än försöker kommer bilden att visa ytan av en människa. Jag kan hantera ljus och skuggor, högdager och lågdager. Detta är den första av dom bilder jag och Josefine gjorde.



Hur har jag då gjort för att få denna bild? Det är väldigt enkelt. Josefine och jag hade gått igenom ett moodboard som vi båda kände var bra. En typ av bild som hennes agentur sökte var just detta med ett motljus som skapar en viss överstrålning. Jag drog ner ett vitt bakgrundspapper som jag bara tejpade mot golvet. Min första tanke var egentligen att bara göra halvbilder. Mot bakgrunden slog jag två lamphuvuden för att få en jämn vit bakgrund. Sedan valde jag att ha en 90x120 Pro softbox som huvudljus. Jag ville ha ett motljus med överstrålning. För att få det gjorde jag egentligen fel. När man vill ha en vit bakgrund brukar man ju normalt sätt göra den så smal det går för att just slippa överstrålning och att få så bra kantdefinition som möjligt. Nu ville jag ha överstrålningen så jag har hela bredden på bakgrundspappret utlyst. Nu var det bara att börja mäta upp ljuset. Jag vill ha en arbetsbländare på f:11 för att hålla hela Josefine i skärpa. Jag kunde öka överstrålningen med hjälp av att jag låter ytterkanten vara oskarp men det är lite trixigt och blir lätt fel. Alltså liten bländare. Jag ville ha motljus men inte för mycket av det. Jag vill kunna se kanten och inte bränna igenom allt hår men få lagom mycket överstrålning. Då är det bara att börja mäta ljus. Med hjälp av en infallande mätning vid modellen kan jag fastställa min arbetsbländare, f:11. Nu för att få bakgrunden som jag vill ha den måste jag mäta den reflekterat. Vet alla skillnaden mellan infallande och reflekterad mätning?

Med en infallande mätning så säger mej min mätare att om jag ställer in detta mätvärde på kameran så kommer något med 18% reflektion bli 18% grått. Medan om jag gör en reflekterad mätning och ställer in detta mätvärde på kameran så kommer det jag mätt emot bli zon 5 i zonsystemet, det vill säga 18% grått.

Jag gör mätningen vid modell och får arbetsbländaren, f:11, sedan gör jag en reflekterad mätning på bakgrunden. Om den reflekterade mätningen också ger mej f:11 kommer min bakgrund att vara 18% grå, även om den nu är vit från början. Jag måste följaktligen få ett mätvärde på 2 1/2 bländarsteg över min arbetsbländare för att min bakgrund ska vara vit. Zon 1 är ungefär 2 1/2 bländarsteg över zon 5. Om jag nu vrider upp effekten på bakgrundsljuset så måste jag få ett reflekterat mätvärde på f:22 1/2 för att bakgrunden ska bli vit om nu arbetsbländaren är f:11. Är alla med så här långt? Nu vill jag ha överstrålning och då börjar det bli lite pyssel och det finns inte längre några exakta värden att gå på. Jag vet att jag vill ha mer än vitt så jag ökade med ytterligare 1 1/2 bländarsteg på bakgrundsljuset, där hade jag lite tur och det visade sej vara rätt. En reflekterad mätning gav mej ett värde på f:45 då blev det så mycket överstrålning som jag ville ha. Detta är mycket gissning. Det är många faktorer som styr här. Flera sätt jag kan fuska om mina blixtar inte ger tillräcklig effekt. Det är blixtarnas spridningsvinkel och avstånd till bakgrund, bredden på bakgrunden, modellens avstånd från bakgrund som spelar in. Det beror helt på hur er studio ser ut och hur era blixtar funkar för att få till det. Jag kan tyvärr inte ange exakta värden på hur mycket ljus som behövs för att få överstrålningen- För att få det vitt är enkelt, det är bara att mäta, men att få överstrålningen är värre. Det är bara att testa sej fram. En hel del går att fixa i Photoshop men det känns alltid lite bättre att göra det direkt. Jag har varit tvungen att fixa en del kontrast i Photoshop innan jag kom hela vägen till denna bild.

Slutligen så skulle vi ta bilden. Ni kanske minns att jag i början sa att jag tänkt detta som en halvbild. Men när vi väl var intestade såg vi att mitt ganska trista golv i studion var tillräckligt blankt för att reflektera bakgrundsljuset och bli helt vitt och ge en snygg reflex vid Josefine's fötter. Då blir min lilla 90x120 softbox lite för liten. Eftersom jag har så mycket motljus tappar jag en hel del kontrast och den mörka tonen i Josefine's byxor grisar igen och tappar definition. För att motverka det la jag helt enkelt till ytterligare en ljuskälla, en liten softbox på 60x90 cm som ger ljus på den nedre delen av hennes byxor. Jag var tvungen att ge den en effekt 1 bländarsteg över huvudljusets effekt. Hennes vita linne hade bränt ut och tappat definition om jag givit så mycket effekt jag behöver för att skapa definition i byxorna. Ja, det var nog det hela. Som vanligt fråga om något är oklart. Jag finns här för att hjälpa till. Det är aldrig dumt att fråga men det är lite dumt att göra fel för att man inte frågade.

Som slutord kan jag säja att jag inte hade behövt vara rädd för Josefine, hon är snäll och förstående mot äldre män som inte är så smarta. Vi hade en riktigt kul dag och jag hoppas att få möjlighet att göra fler bilder i framtiden. Jag kan nämna att för dessa bilder gjorde Josefine sin egen makeup.

Mitt i veckan

Min blogg har slagit ett litet rekord. 28 besökare och ett gäng kommentarer. Jag är så lycklig. Tack så mycket. Nu är jag på gott humör igen och kan sätta mej ner och skriva lite. Klockan är dessutom bara straxt efter ett så jag är klar tidigt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på att skriva om. Jag tycker jag plågar er alla med massor av meningslösa detaljer. Förvisso nödvändiga detaljer men kanske lite nördiga. Jag har gjort ett par bilder idag men dom får jag inte visa ännu. När man gör jobb så är det ofta bilder som ska användas långt senare. När man sedan får använda dom har man nästan glömt att man gjort dom. Nåväl, det var kul idag i alla fall. Men igår, om det nu var måndag igår, så var Petra här. Ni minns den modell jag tog några bilder på i Malmö. Har ni sett dom bilder Lambis gjorde på henne? Jag tycker dom är riktigt snygga. Jag fattar inte vad det är han gör för att få den där läckra softningen men behåller en snygg skarp kärna. Jag tänkte jag skulle testa min metod för det. Jag blev så glad när Petra hörde av sej och berättade att hon skulle komma upp till Stockholm, dessutom ta sej tid att leta sej ut till min grotta till studio. Jag lyckades få en av mina favoriter som makeupartist, Fabiana Coelho Corte. Hon är en underbar människa, naturligtvis en duktig makeup artist men dessutom helt gudomlig på hår. Men vad som kanske är det viktigaste en underbar människa. Hela hennes person utstrålar energi. Det blir alltid roligt när hon är med. Jag måste visa den här bilden.



Det här är en bild från tidigare i somras, då fick jag glädjen att göra studentbilder på Rebecca Ploj. Rebecca är värd ett helt eget kapitel och jag är säker på att jag kommer till det. Det är Fabiana till vänster, hon är lite kortare.

Var var jag? Jo, Fabiana kom och vi kunde börja. Medan Petra och Fabiana valde ut kläder till det lite rockiga tema vi tänkt till bilderna så fixade jag runt lite i studion. Det var vardag så jag ljög nog lite till några kunder som ringde. Dom kanske inte alltid uppskattar att jag låter jobben ligga en stund och istället leker lite. Jag tror dock att dom vet att det är tack vare att jag leker så här som jag blir bättre och snabbare på att göra deras jobb. I slutänden blir det billigare och bättre för dom också. Jag kunde göra det som behövde bli klart under natten i alla fall. Nåväl, jag hade under en tid funderat på dom bilder Lambis gjort och ville få en liknande effekt med lite soft med skarp kärna. Jag var ute efter effekten. Jag kan aldrig göra en Lambisbild. Han är en gud och en sann konstnär. Jag gör mina bilder.



Detta blev en av bilderna. Vi gjorde fler ombyten däribland några även i svartvitt. Men jag valde att visa denna eftersom den visar Petra på ett fint sätt. Hon är en ruskigt duktig modell med full koll på poser och hon flyter från pose till pose. Det är som att se en slags dans. Hon har en bra blick som hela tiden följer med. Hon har den fokus jag vill ha i blicken hos mina modeller. Se hur lugn och naturlig hon bara är. Det är närvaro det. Här kan ni också se det fina arbete Fabiana gjort med makeup. Kolla hur hon plockar upp färger från Petras hy och dom accesoarer vi valt. Den fina toning hon fått fram i det röda. Jag är imponerad. Jag gjorde naturligtvis några beautybilder också men dom har jag inte hunnit fixa ännu. Där kan ni studera i detalj hur hon lagt makeup.

Så var det tekniska. Jag ville ha en lite softad känsla i bilden utan att för den skull tappa skärpa. Hur skulle jag göra det? Jag kunde inte komma på hur Lambis gjort så jag gick tillbaka på mina kunskaper. Så för att få det soft kan jag gå åt två håll. Jag kan softa bilden redan i kameran. Vilket egentligen inte funkar eftersom det gör att jag tappar skärpa. Det kunde jag inte. Kvar är då att göra något åt ljuset. Alla vet ju att ju större ljuskälla jag har desto softare blir ljuset. Så jag tog en stor ljuskälla i detta fall valde jag en Prosoftbox 120x180 cm. Det är softboxarnas motsvarighet till ett svart hål, jag fick pumpa in 1200Ws för att kunna få den arbetsbländare på f: 11 2/3 som jag ville ha. Jag väljer att jobba med en så liten bländare för att jag behöver skärpedjup. Min kamera har bara en autofokuspunkt i mitten, den funkar inte så bra den heller, så för att klara mej använder jag liten bländare. Optimalt vill jag ha en bländare på f:8 så jag börjar tappa vid öronen men om jag gör det på min 150 mm optik så missar jag skärpan i ögonen på hälften av bilderna. Jag är inte riktigt van vid den här kameran ännu och har svårt att fokusera manuellt. Det är kanske här läge att förklara lite ord. Det är inte att förväxla hårt eller mjukt ljus med hög eller låg kontrast. Jag har på denna bild relativt hög kontrast 1:4 ungefär. Men ett mjukt ljus. Kontrasten är bara skillnaden i exponering mellan högdager och lågdager inget annat. Medan mjukt eller hårt ljus är något annat och det ska vi nu gå igenom. Detta är enkelt så jag ska inte behöva skriva kilometer med förklaringar. När vi ser på en bild har vi tre distinkta delar vi kontrollerar med att välja hårdare eller mjukare ljus. Först är det spetsdager, dom vitaste reflexer vi får i huden, sedan är det högdagern, den del av huden som är korrekt exponerad vid den arbetsbländare vi valt. Den hud som har hudton. Till sist är det skuggan, lågdagern. Mellan högdager och lågdager har vi ett parti som på Engelska kallas Shadow Transfer Area. Jag vet inte riktigt vad vi kan kalla den på Svenska Skuggövertoning? Vi är lite vilda och håller oss till Engelska. Vad händer då med dessa partier om jag väljer en stor ljuskälla? Först och främst ser vi spetsdagern. När jag har en stor ljuskälla sprider jag ljuset över en stor yta, jag ändrar inte ljusmängden men när jag har en bestämd ljusmängd över en större yta blir spetsdagern större och minskar i intensitet per ytenhet. Det vill säga att vi får en stor yta som är spetsdager men eftersom ljusmänden inte ökar minskar kontrasten mellan spetsdager och högdager det i sin tur ger effekten av att spetsdagern ser ut att försvinna. Huden eller även för den delen ett tyg, ser ut att vara matt. Med en liten ljuskälla blir spetsdagern mindre, intensiteten densamma och därmed högre, eftersom vi har samma ljusmängd på mindre yta. Det vi ser i huden är att den ser blankare ut. En mattare hy ser ut att vara softare. När jag vet det kan jag styra hur matt, eller soft, jag vill att hyn ska vara genom att välja olika stora softboxar. Jag tog mitt svarta hål och fick en så soft högdager jag kan få. Nu har vi även skuggan att tänka på. Med en större ljuskälla får jag en längre Shadow Transfer Area. Det vill säga att min skuggkant blir mindre distinkt. Även det gör att huden ser mer matt ut. När det gäller rynkor blir dessa mindre framträdande genom att vi har så lång Shadow Transfer Area får vi aldrig någon kärnskugga, det gör att små rynkor aldrig syns. För att trots detta behålla en hög kontrast måste jag ställa ljuset i en större vinkel från kameran. Den stora ytan som ljuskällan har gör att ljuset smiter runt formen i ansiktet och ger ingen tydlig form. Det är genom att ha kontroll på spetsdager, högdager och skugga vi skapar form. På Petra ville jag ha en Open Loop belysning, det vill säga att näsans skugga inte når fram till skuggan på kinden. Petra har ett väldigt vackert format ansikte med tydliga linjer, dessa är ytterligare förstärkta av den fina makeup som Fabiana gjort. Jag behöver inte förstärka det ytterligare. Genom att använda en Open Loop accentuerar jag istället hennes vackra käklinje och haka. Om jag skulle lägga en Rembrandt belysning hade jag skapat mer dramatik men då hade hennes ansikte börjat konkurera med kläderna och stylingen. Jag gör inte porträtt utan mode. Om jag la ett dramatiskt ljus över hennes ansikte och fantastiska ögon hade det dragit för mycket av intresset. Petra är en människa som aldrig kan få nog uppmärksamhet men i sin roll som modell ska hon bära upp kläder och visa klädernas bästa sida. Själv är hon en del av säljargumentet. Man ska se bilden och vilja köpa dom för att bli lika vacker som modellen. Om modellen får för stor plats i bilden ser vi bara henne och henne kan vi inte köpa. Nu är dessa bilder tester för Petra som modell, då måste jag som fotograf ge henne lite mer plats än vad hon skulle få i en skarp modebild. Men jag får inte hemfalla åt att göra porträtt. Visst är Petra vacker och alla skulle säkert vilja ha en bild av henne på väggen men min kund säljer kläder ch det är dom som betalar min mat.Det är också ganska svårt att få till en bra Rembrandt belysning med så stor ljuskälla, Shadow Transfer Area blir så lång att jag aldrig riktigt får någon distinkt högdager på skuggsidan av ansiktet. Det ser mer ut som om jag har lagt en slarvig Splitlight. Målet med hela denna övning var att få fram en soft känsla i bilden, att likna det som Lambis gjort. Jag erkänner redan nu att jag inte kommer hela vägen på detta sätt. Jag kan få det ytterligare något softare genom att använda en mörkare bakgrund. Det blir en viss glöd kring högdagern i huden när jag ökar kontrasten mot bakgrunden. Jag valde trots det en ljus grå bakgrund. I detta fall Flint från Lastolite. Min favorit bakgrund är egentligen Storm Grey från Savage men Procenter där jag köper mina bakgrunder har inte Savage. Savage är något mattare i ytan dessutom och det hjälper i min lilla studio. Skillnaden är dock inte så stor att jag har något problem med den. Det är en ljust varmgrå bakgrund och det ville jag ha. Jag har lagt ett bakgrundsljus mot bildens övre högra hörn för att skapa en toning. På brund av att min studio är så liten får jag en väldig massa spill från huvudljuset mot bakgrunden så jag får den aldrig riktigt mörk i alla fall. Huvudljuset är på denna bild ungefär 1,5 meter från modellen och modellen är bara 2,5 meter från bakgrunden. Resultatet av detta är att det ljus som når bakgrunden bara är 1 1/2 bländarsteg lägre än det som når modellen. Det blir en kompromiss med så liten studio men jag är nöjd med resultatet. Det är en glädje att få arbeta med så duktiga modeller som Petra, att jag dessutom får stöd från Fabiana gör bilden bättre och mitt liv roligare. Stort tack till er bägge.

Jag vet inte om någon blir klokare av detta men om det är något som är oklart så är det bara att fråga. Jag ska försöka förklara bättre och kanske lite kort också.

Efter helgen

Mitt senaste inlägg här blev kanske lite långt. Jag ber om ursäkt för det. Jag hoppas att det trots det ska ge något. I fortsättningen så ska jag försöka att hålla mej lite kortare. Med det sagt så kanske jag kan beskriva min helg. Det var bara skoj. Under fredagen kom den alltid lika underbara Emelie förbi. Det var mest på skoj men vi gjorde lite bilder till hennes bok. Hon är inte bara modell utan även makeupartist och detta är den första av bilderna vi fått fram.



Jag tycker faktiskt att det blev ett bra porträtt. Jag har inte så mycket av den glasbetong ni ser i bakgrunden så Emilie står på knä bakom bordsskivan. På den ligger blanksvart papper, det går lika bra med svart plexi det ger en lite skarpare reflex. Huvudljuset är en Chimera Softbox 90x120 cm till vänster om modellen. Ljuset kommer alltid från vänster. Mot bakgrunden har jag lagt en vanlig Zoomreflektor. Jag har valt att ha en grafitgrå bakgrund för att få den avtoning jag vill ha. Jag ville att den skulle vara ljus, nästan vit i bildens vänster och ha en ganska snabb avtoning mot höger. Jag kunde fått samma effekt men med olika avtoning om jag använt vit, ljusgrå eller svart. Toningen blir då mindre mörk på den vita och snabbast och mörkast på svart. Jag kan även styra avtoningen med själva reflektorn. Men alla ni som kanske inte har Profoto utrustning i studion kan alltså styra avtoningen med dels avståndet mellan ljuskällan och bakgrunden samt med färg på bakgrund. Där svart är en ganska kort färg och ger snabbare avtoning och vit är längre färg och ger en längre avtoning. Testa er fram för att se vad som passar er. Jag kan naturligtvis mäta mej fram till hur avtoningen blir med hjälp av min exponeringsmätare med en spottillsats. Jag skulle kunna, om jag vore tillräckligt noga, kunna få exakt samma avtoning på vilken som helst av bakgrunderna så länge dom ligger i en gråskala genom att kunna styra avstånd, spridningsvinkel i reflektorn och effekten i blixthuvudet. Men det tar mycket längre tid att göra så. Jag är lat och eftersom min tid är dyrare än bakgrundspapper så avnänder jag mej av tonen på pappret i stället. Dessutom är min studio väldigt liten. För att helt kunna styra min bakgrund i förhållande till huvudljuset måste jag ha så stort avstånd mellan bakgrund och huvudljus att det inte smittar. Det var vad jag gjorde i fredags.

Lördagen gick åt på lite shopping, jag smet in på Minimarkets utförsäljning och hittade några fina fynd. Ett par underbara skor och en klänning som gav några trevliga idéer. Till eftermiddagen kom Michael Jönsson från Göteborg på ett besök. Jag var assistent åt honom på en lite spontan plåtning ute vid Frihamnen med den ljuvliga modellen Jannike Olofsson. Kolla in hennes blogg. Hon är så jäkla cool. Om jag av någon outgrundlig anledning skulle få för mej att jag ville att någon skulle ta kort på mej hade jag nog funderat på att låta henne göra det. Det var verkligen kul. Jag hade inte träffat Michael tidigare, Vi har bara pratat en del på nätet. Nu har jag fått se honom jobba. Jag lärde mej mycket från det. Han är en enormt duktig fotograf. Jag är mycket imponerad över hur han styrde modeller och på ett tillsynes helt naturligt sätt hade full kontroll i alla lägen. Kolla in bilderna på hans blogg så får ni se. Efter plåtningen gick vi ut och käkade lite pizza och snackade foto halva natten. Det är så kul att träffa kollegor på det här sättet. Jag lär mej massor.

På söndag morgon hämtade jag upp Michael igen. Nu var det min tur att ha en fotografering. Jag hade en trevig modell Malin Herrström på besök. Jag hade inte träffat henne tidigare men redan innan hon kom var jag lite nervös. Jag hade sett hennes bilder från hennes agentur i London. Och dom var ju inte dåliga, dessutom hade hon skickat mej flera blad med inspirationsbilder. Jag var lite skrämd redan då att jag inte skulle kunna leva upp till hennes höga krav. Det är sånt som inspirerar, när jag är lite uppskrämd och känner att nu har jag ingen aning om vad jag ger mej in på. Malin smög in lite tyst och försynt och visade sej vara jätte gullig. Naturligtvis proffs men generös och pratsam. Vi började med att försöka få fram en lite rå känsla i en svart/vit bild hon ville ha. Vi tetade och provade oss fram till rätt typ av ljus. Nu visade Malin upp hur duktig hon var och satte en 50 årig fotograf på plats. Hon visste exakt vad hon ville ha. Det är så kul att jobba med människor som hon. Hon gav allt för att få den bild hon ville ha, inga kompromisser. Emelie från i fredags kom och hjälpte oss med makeup och hår med stor framgång. Tänk att lilla jag får jobba med dessa underbara människor. Another day at the office. Jag är lycklig.



Detta är den första av bilderna vi gjorde idag. Jag är själv väldigt nöjd med denna och jag hoppas att även Malin och Emelie är det. Jag känner att jag fått ytterligare ett uppslag till min bok. Ser ni blicken från denna kvinna? Jag ryser. Hon är ett riktigt proffs. Klara egna idéer, öppen för andras inlägg och kunde sätta dessa blickar gång på gång. När man som fotograf får glädjen att jobba med så bra modeller lyfter man en god bit. Malin styrde upp mej flera gånger under dagen. Alla ni som läser här om ni vill ha en riktigt bra modell att göra en test med, hör av er. Johan, hör du mej?

Hur har jag gjort? Vi börjar från början. Emelie la en makeup som passar för den hårdare kontrast jag behöver för att kunna få ett bra slutresultat i svart/vitt. Det funkar inte att bara lägga en snygg make, det kräver en duktig makeupartist som vet vad dom gör. Det visste naturligtvis Emelie. När det var gjort så fixade hon även till håret, här kom Michael med några goda råd. När det var gjort så testade vi in ett ljus alla var nöjda med. Jag brukar använda ganska hårt ljus i vanliga fall men här kom Malin och jag fram till att använda ett mjukt ljus som vi båda blev mycket nöjda med. Ljuset är en klassisk butterfly med en 90x120 softbox mer eller mindre rakt över kameran. Ingen reflexskärm för att vi var ute efter det lite råa vi får med dom mörka skuggorna. Ni som sett lite av mina bilder vet att jag tycker att reflexskärmar är för veklingar. Mitt kontrastförhällande här är 1:6 det vill säga skuggan är tre bländarsteg under min arbetsbändare som i detta fall är f:11 2/3. Anledningen till det är att jag vill ha fullskärpa på ögonen och läppar samt att skärpedjupet räcker till att hålla nästippen skarp men det blir ändå kort nog att öronen ska börja tappa skärpa. Jag har använt 120 mm makro på min PhaseOne 645. Denna optik har manuell fokus så jag får gunga in skärpan mellan varje exponering. Det tar lite på lårmusklerna kan jag säja. När jag säjer att jag gungar in skärpan så har jag gjort en beskärning jag trivs med det vill säga var jag beskär över och under hennes huvud. Där sätter jag skärpan. Sedan mellan varje bild gungar jag fram och tillbaka lite för att jag ska se att skärpan ligger på hennes närmaste öga. Då vet jag att jag ligger rätt med mitt skärpedjup. En zoomreflektor mot bakgrunden där jag bara ställt den för att få den avtoning jag vil ha och satt effekten till att ge mej hur ljus den ljusaste punkten ska vara. Väldigt enkelt. Det är Malin som ska tala till betraktaren. Hennes ögon ska borra sej in i hjärnan. Till sist har det varit lite redigering. Alla har sin egen metod att få en korrekt svart/vit bild. Jag väljer att använda Photoshps egen svart/vit överföring. Den passar mej. Jag har en gång lärt mej att använda Wrattenfilter för att korrigera grårepresentationen av bildens olika färger, så för mej är det naturligt att använda den metoden. Vilken metod ni använder spelar inte så stor roll bara ni trivs med det ni får fram. Det viktiga tycker jag är att få djup i svärta utan att tappa i spetsdager. Det tillfälle jag släpper kravet på att hålla en riktig svärta är på en klassisk high key bild. Där, enligt mitt tycke, gråtonerna bör ligga mellan zon 4 till 10 enligt Ansel Adams zonsystem. Be mej nu inte förklara det också. Sök på Ansel Adams så lovar jag att det finns förklarat där. Jag börjar bara babbla och skriver ett inlägg på flera kilometer. Men det funkar om man lär sej använda det.

Nu är helgen över och innan jag får sova idag så ska jag betala några räkningar, fixa till några fakturor, fixa till ett par bilder på skor som ska skickas till kund så dom har dom imorgon bitti. Imorgon kommer Petra, som ni kanske minns från min bild från resan till Malmö förbi för att vi ska göra några bilder. Makeup och hår kommer göras av Fabiana. Japp, det här är mitt jobb och jag får göra det varje dag och folk ger mej betalt.

Frågor

Ok, en dag till har gått och jag är i det närmaste klar med det jag borde ha hunnit. Jag sitter och tittar på dom fantastiska produkter jag fått börja jobba med. Det är inte ofta att jag önskar jag var en tjej med skostorlek runt 20 men dessa skor får mej nästan att göra det. Jag har så kul att få hitta på helt egna bilder. Tyvärr så har produktfoto blivit lite fattigt. Det är väldigt mycket att jag får göra delar av bilder. Förr, på filmens tid byggde jag nästan alltid upp en hel bild med bakgrunder och avtoningar i ljus. Massor av tejp och lim senare hade jag en färdig bild. Nu är det väldigt ofta att bara ta en produkt som sedan passas in i något annat. Men den kund jag jobbar åt nu är annorlunda, här får jag bygga och tejpa. Det är härligt.

Jag har lovat skriva om det ni kära läsare ville. Jag har då fått frågan om hur jag fått till bilderna på Linnea. Jag har faktiskt dragit mej lite för att besvara den frågan. Det blir ett långt svar. Eftersom jag alltid börjar skriva vid en tidpunkt jag borde sova så har jag skjutit detta framför mej. Men någon gång måste jag möta upp och beskriva det. Om jag minns rätt tog jag dessa bilder i slutet på Maj i Hallstahammar. Jag hade inte träffat Linnea tidigare men sett bilder gjorda av min gode vän Ryan Garrison. Jag måste erkänna att jag blev lite nervös när jag fick frågan om jag ville göra några bilder. Att leva upp till att göra lika bra bilder som Ryan är inte lätt. Tidigare samma dag var jag med och hjälpte min vän Lambis att ta bilder på Linnea, ni kan se hans bilder i hans underbara blogg. Jag blev inte mindre nervös för det. Hur som helst jag hade ju släpat med mej en massa utrustning, lånat ett nytt bakstycke och en massa kläder. Jag gick motvilligt med på att försöka. Jag gick omkring och försökte hitta en bra plats och någon form av idé. Till slut kom jag på vad jag ville och hur det skulle se ut. Jag tänkte mej mycket färg och lite avslappade poser med solnedgången som speglas i vattnet. Så långt är ju allt gott och väl. Det hann bli elva på kvällen innan vi började. Jag var vid det laget lite stressad. Linnea valde kläder, en ganska snygg klänning från Ted Baker jag köpt straxt innan. Färgen passar väldigt bra med min idé.

Att arbeta i dagsljus med blixt ställer till en del problem. Dagsljuset ger en viss exponering som jag i fortsättningen kallar mitt nollvärde. Jag måste bestämma var detta nollvärde ska ligga. Hur mycket teckning vill jag ha? En annan fotograf som är väldigt duktig på detta och har många fina bilder att visa är Johan Sjöbeck. Kolla gärna in hans bilder. Ok, dagsljuset är min lågdager men också min bakgrundsexponering. Som jag sagt tidigare vill jag ha ganska kraftiga skuggor. Nollvärdet måste då ligga en bra bit från min exponering. Som räkne exempel kan vi säja att dagsljset, nollvärdet, är 1/125 del sekund och bländare 11. Ganska normalt solig dag. Då är nollvärdet 1/125 f:11. För att få mina mörka skuggor vill jag ha en kontrast på 1:4 d.v.s. två bländarsteg skillnad mellan högdager och lågdager. Jag har ofta högre kontast än så. Jag måste alltså få en arbetsbländare på f:22. För att få det måste jag få ut en relativt hög blixteffekt. Slutartiden påverkar inte blixteffekten så om jag har en kamera som kan synca på en kortare tid än 1/125 del skulle jag bara kunna sänka tiden till 1/500 del och jobba vidare med en bländare på f:11 och ändå få min kontrast på 1:4. Är alla med så här långt? När jag använder blixt utomhus kommer jag alltid göra bakgrunden mörkare om jag inte ställer modellen i skugga, t.ex. i motljus. Genom att göra det sänker jag mitt nollvärde. Om jag har en solig dag med en exponering i solen på 1/125 f:11 så är skuggan troligen bara 1/125 och f:5,6. För att du få en kontrast på 1:4 så behöver jag bara lägga till blixt upp till 1/125 och f:11. Genom att göra det har jag kvar bakgrunden i den ljushet den har en solig dag. Jag kan skapa min egen skugga över modellen med en skärm med svart tyg så det är en mycket användbar metod. Om jag inte förklarar detta på ett bra sätt så är det bara att fråga. Nu tillbaka till min bild på Linnea. Då var det ju mitt i natten så jag har inget dagsljus att oroa mej om. Mitt nollvärde är verkligen noll, precis som om jag var i studion, men jag vill ha med reflexerna i vattnet och himmelsljuset från solnedgången. Nu är inte mitt problem att mitt nollvärde blir så högt att jag måste ha hög blixteffekt utan tvärt om. Nollvärdet är så lågt att jag måste ha väldigt låg effekt. Vad jag gör är att jag mäter himmelsljuset och gör en testexponering för att se att jag får en arbetsbländare. I detta fall blev det 1/60 del f:2,8 vid 200 iso. Detta blir min arbetsbländare och tid. Nu behöver jag bara vrida ner blixtens effekt så lågt att den ger mej en exponering på Linnea som är densamma som den arbetsbländare jag testat fram. Jag kan inte rekommendera detta på något sätt, det är i det närmaste omöjligt att hålla min kamera stilla på 1/60 del. Speciellt med en 150 mm optik jag valt här. Jag tog massor av bilder för att få några som var skarpa, att jag dessutom har f:2,8 hjälper inte eftersom jag har ett obefintligt skärpedjup. Nu står jag där i mer eller mindre totalt mörker och försöker hitta skärpan, tack och lov så har mina blixtar inställningsljus så jag kunde se lite i alla fall. Jag valde som ljuskälla en stripbox som är 180x30 cm. Den valde jag för att jag måste lysa upp hela höjden och Linnea är ganska lång. Jag valde en stripbox för att jag ville att ljuset bara skulle träffa Linnea och inte hela skogen runt omkring. En stripbox ger också ett relativt hårt ljus i horisontalled men ett mjukt ljus i höjdled. Om man nu har boxen stående. Det betyder att jag får ett mjukt ljus på höjden men samtidigt definierade skuggor i djupled. Ljuset kommer från en Pro Acute B600 med lägsta effekt. Det står ute på den brygga ni ser i bildens vänstra kant. Ryan är med som assistent och håller ljuset. Även Lambis är med som assistent och han ser till att jag inte ramlar i vattnet. Som DA har jag även min gode vän Stefan Westerberg. Jag jobbar helst direkt mot datorn eftersom den lilla skärmen på mitt bakstycke inte är direkt den bästa som tillverkats.

Är alla med på detta? Blixt utomhus är inte så svårt det är bara att lära sej räkna utifrån nollvärdet. Jag kan mäta upp det med en ljusmätare också om jag vill det. Hur jag använder min mätare kan vi ta en annan gång. Det blir också en ganska lång förklaring.

Jag hoppas att detta ger svar på dom frågor ni hade? Om inte så skriv gärna ett mail eller kommentera här. Jag måste plocka fram ytterligare en bild från min bok. Jag har idag valt att visa en bild på Anna jag gjorde förra sommaren. En av dom äldsta bilder jag har i min bok. Den är gjord i Falun en solig och vacker dag i Juli. Makeup tror jag gjordes av den underbara makeupartisten från Borlänge Maria Carita Gfröer. Jag hoppas jag stavat hennes namn rätt.



Även denna bild är gjord i dagsljus med blixt. I det här fallet är det inte dagsljuset som är mitt nollvärde utan det är himmelsljuset. För att få min himmel till denna färg blir min exponering 1/500 och f:22. På den tiden hade jag en Hasselblad 555 ELD kamera, den har en centralslutare och följaktligen kan jag synca ner till 1/500. Jag hoppas att PhaseOne kommer ut med dom centralslutar optiker dom lovat i en tid nu. Jag gillar inte att bara ha en synctid som är 1/125 eller längre. För att få en mörk himmel valde jag att gå ifrån mina principer och använde en vidvinkel i detta fall 40 mm. Det ger mej också en dramatik i himmlen jag inte fått med en längre brännvidd.

Ny vecka

Plötsligt tycks alla ha kommit tillbaka från semestern. Jobb börjar droppa in och allt börjar kännas bättre. Det är enormt vilken feedback jag får på min lilla blogg. Människor jag aldrig trodde skulle ha något intresse av vad jag pysslar med i min lilla grotta hör av sej. Det är verkligen kul. Ok, det skulle kanske vara ännu mer kul att träffa folk i verkligheten men i min ålder tar man vad man får. :-) Någon trodde jag helt bytt inriktining och sysslade mest med modefotografering. Vilken makt det är i dessa medier. Vad vill ni se i denna blogg? Ok, jag har förstått bilder men mina tankar om livet ger inte många kommentarer. Kanske att jag beskriver hur en bild är gjord? Det är dock sällan svårt att se. Jag är gammal och började med film och sedan jag började med digital bild i mitten på -90 talet så fortsatte jag bara. Jag gör förvisso så mycket redigering jag kan men ligger i min stil ganska nära det jag gjorde redan med film. Det jag gör i redigering är mest kurvkorrigering och nivåer. Det jag fångar i rawbilden är väldigt nära det jag tänkt ut från början. Vad jag kan säja är att jag inte planerar så mycket, inte ner i dom minsta detaljer i varje fall. Jag jobbar nog ganska snabbt och spontant. Faktiskt lite på gränsen till slarvigt. Jag vet många som är betydligt mer noga än jag är. Jag plockar fram et exempel.



Den här bilden är väldigt spontan. Jag och Matthias samlades, med makeup artisten Emelie, på morgonen för att få till lite bilder i studion. Vi hade några idéer som Matthias samlat som han ville ha. Jag hade inte funderat så mycket men tittat igenom det material Matthias skickade. Det är så skönt att jobba med folk som han. Drivande med egna idéer och en stark vilja att det verkligen ska bli bra bilder. Ok, han är ganska snygg också och det hjälper ju. Vi hade gjort några ombyten innan vi kom fram till detta. Det är Matthias egen kavaj och linne, sedan hittade jag en plastrong, stavas det så? Till sist var problemet med byxor. Matthias hade mest jeans så jag chansade på ett par av mina egna byxor. Dom som sett både mej och Matthias skulle aldrig tro att han någonsin skulle kunna komma i mina byxor, men det gick. Sitter ganska bra faktiskt. Han gick lite konstigt med det syns ju inte på bild. Nu hade vi en outfit vi alla trivdes med. Hur skulle vi då få till lite rörelse och stämmning i bilden. Någon kom på vindmaskinen. Därmed var bilden klar åtminstone i mitt huvud. Matthias gick ut och ställde sej. Jag lyfter upp kameran och ropar något fånigt. Trycker av och vi har en bild ingen av oss kunde hitta något direkt fel på. Vi satte hela i en exponering. Det är sällan det händer. I detta fall säger det en hel del om kvaliteten i vårt team. Matthias är så klar på vad vi vill ha att han sätter posen och blicken direkt, kolla den blicken. Emelie har fixat make som sitter klockrent. Jag har lite tur och exponerar rätt. Men ok, det är väldigt lite tur inblandat i studiofotografering. Med en så enorm modell som Matthias och så säker makeup som Emelie kan ge. Då är det inte tur längre, det är yrkeskunnande. Ljuset till den här bilden kommer från en Elinchrome Octabox 195cm från bildens vänster. Jag tycker att ljus ska komma från vänster, det är det sätt jag gillar att komponera. Jag har en ganska stor vinkel för att ge en så kallad closed loop eller Rembrandt belysning. Jag använder inget tyg på Octaboxen för att få ett hårdare ljus som ger mej bättre teckning i kläderna. Det är även ett ganska stort ljus som ger mej en jämn teckning över hela kroppen. Min studio är egentligen för liten för att funka på helbild men det går med ett nödrop. Jag har ingen reflexskärm eller något annat för att lyfta lågdagern. Jag vill ha tunga skuggor i denna typ av bild och om ni ser igenom mina bilder så syns det nog att jag tycker att lågdagerteckning är för veklingar. För att ge lite liv i bakgrunden har jag en blixt riktad mot den på kamerans vänster även den. Det är allt. Om jag minns rätt är denna bild gjorde på bländare 11 så effekten på huvudljuset borde vara omkring 500 Ws och effekten på bakgrunden något lägre. Brännvidden är 150 mm, kameran är min PhaseOne 645 med P30+ bakstycke. Ställ gärna fler frågor om det är något ni vill veta.

Torsdag

Jag frågar mej varför finns torsdagar? Det är inte direkt slutet på veckan, definitivt inte början och knappt äns mitten. Men vad skulle ärtsoppa och pannkaka vara utan torsdagar? Jag har läst andras bloggar idag. Det är faktiskt kul. Någon var kär, sånt värmer. Jag hoppas att det går bra för dom. Jag läste en kollegas blogg och han var läskigt nyttig, berättade om sin arbetsdag som syntes mej väldigt planerad. Jag har nog aldrig haft en planerad arbetsdag. I morse segade jag mej ur sängen vid nio och tände en cigg och tog lite kaffe med förhoppningen om att framåt 11 kunna misstas för en människa. Sedan dess har jag lyckats missa att köpa en 50 årspresent till en kompis men hunnit med att ta bilder på saker som byrån aldrig sett enligt en skiss på några prylar jag aldrig sett. Det gick bra. Jag fotograferade några kaffemuggar men har ännu inte hunnit frilägga dom men det hinner jag imorgon. Fått ok på ett litet panikjobb jag gjorde igår natt. Nu inser jag att en kunds nätverk ligger nere så jag funderar på hur jag ska leverera dagens panikjobb till dom, men det löser sej nog. Det känns skönt att börja få upp stressnivån lite så att man kan börja bli lite kreativ. Det finns inget som gör mej så nervös som att vara sysslolös. Jag läste om någon som var sur att inte folk vill betala och hon kände sej uppkörd. Lite trist när det blir så. Jag skulle också gärna få bättre betalt för det jag gör. Men det är ett tufft jobb. Min morfar sa en gång för länge sedan - Fotograf? Är det ett yrke? Är inte det någon jäkla fritidssysselsättning? - Jag tror att han hade rätt. Jag har inga större problem med vad jag ska göra på min fritid. Nu skulle jag vilja hitta någon som kan sälja, någon som kan sitta vid telefonen och ordna så att jag får lite möten. Någon gång måste jag ju få användning för den bok jag nu byggt upp. Jag vet inte om jag är en bra fotograf men jag vet att jag är en ganska taskig säljare. Kanske det skulle fungera bättre om jag kunde planera mina dagar lite bättre.

Till sist så ska jag kanske lägga upp en bild. Jag har inget jag gjort denna vecka jag kan visa ännu men jag har faktiskt tagit några bilder tidigare. Detta är Leoni. Hon är en underbar modell som jag haft glädjen att få göra bilder på några gånger. Allt blir faktiskt lite bättre när hon är med. På denna bild har hon till och med gjort sin egen make.


Heltidsjobb

Jag tänkte att jag idag skulle bli klar lite tidigare. Ok, det funkade sådär får jag säja. Nu är klockan bara tio i fem på morgonen, så rent tekniskt så är jag klar tio minuter tidigare än igår. Vad för skoj har då hänt idag? En massa bilder att fixa till och frilägga men det gick bra och jag har hunnit göra nästan allt jag borde ha gjort. Imorgon får jag vara lite snabb att lägga banor. Det roligaste var att en kund, nkel kommunikation igen, ringde och berättade att The Body Shop's kundtidning, Everybody, som jag nämnde igår. Deras sommarnummer som jag gjort omslaget till, nominerats till ett designpris. Mycket hedrande faktiskt, det är kanske inte så att det är min förtjänst som fotograf utan mer reklambyrån och deras förnämliga design av tidningen som belönas samt kunden, The Body Shop, som äras för att dom är så förutseenda att värdera design så högt. Jag är stolt och glad att få vara med i dom arbetsgrupper som lyckas så bra. Att arbetet uppmärksammas är alltid en fjäder i hatten.



Detta är bilden som pryder omslaget. Eller prydde ska jag väl säja, som ni säkert minns är det en ny tidning ute nu med ett annat omslag, som jag också gjort. Another day at the office. Jag är så glad att detta faktiskt är mitt jobb.

Mot slutet på dagen

Ja, då ser det ut som om jobbet för idag är över. Klockan är nästan 5 på morgonen. Jag undrar vad all tid tar vägen? Nå idag har vari en bra dag. Lagom med jobb även om det kom in lite sent så det blev att jobba natt igen. Men jag fick även ett trevligt mail. En tjej jag aldrig träffat eller pratat med tidigare skrev att hon gillade mina bilder. Det var så roligt. Att ha denna blogg är verkligen en boost för egot. Jag ska försöka samla mej i veckan att besvara lite frågor. Justt nu är jag faktiskt lite virrig, mer än jag brukar vara faktiskt. Jag måste visa en bild även idag.



Det här är en av mina absoluta favorit modeller Henrietta från UpModels. Hon är verkligen enormt duktig. Makeup är gjord av min gode vän Vadim Stepanov, han är nog en av dom bästa makeup artister jag jobbat med. Jag kan inte ge dessa nog med beröm. Det är verkligen ett team arbete att få fram en bra modebild. Hur duktig än fotografen är kan han aldrig bli bättre än dom han jobbar med men en mindre bra fotograf kan slarva bort en hur duktig modell och makeup som helst. Jag är glad att jag fått arbeta med så duktiga medarbetare. Om något bli fel är det helt och hållet mitt fel.

Frågor

Jag är väldigt tacksam för att jag faktiskt fått lite frågor här. Jag lovar att besvara dom så snart jag hinner. Ofta blir det så att en enkel fråga kan kräva ett ganska långt svar eftersom jag måste förklara mitt tänkande bakom mina val av ljus och exponering. Jag vill passa på att tacka alla som varit här och tittat samt tagit er tid att kommentera. Det är mycket uppskattat. Tack..

RSS 2.0