Ljusspel

Klockan är nu straxt efter ett på natten. Egentligen tänkte jag inte skriva något idag. Det är sent och jag är trött, trött så det värker i benen när jag reser mej upp. Så det är väl lika bra att sitta kvar och vara lite personlig ett tag. Men det är ett jobb till kvar att göra idag. Jag är trött, visst, jag älskar mina kunder och blir lika glad varje gång jag får in ett jobb. Men ibland blir jag trött. I april nästa år har jag varit fotograf i trettio år. Om jag räknar med att jag skulle jobbat 40 timmarsveckor med 4 veckor semester per år har jag jobbat i 58 år. Sedan blev jag förvånad när min exfru ville skiljas. Tid är så svårt att hantera. Eftersom jag börjat tala om min skilsmässa så börjar jag där. Det är mer än 17 år sedan. Då tänkte jag att jag bara behöver satsa lite på firman och jobba upp den lite så skulle jag kunna hitta någon ny. Här sitter jag nu mitt i natten 17 år senare. Men tiden går fort när man har roligt. Och roligt är vad jag haft. Det funkar inte att sitta vid 50 års ålder och gnälla om att hade jag bara gjort så, då hade hela livet varit bra. Så enkelt är det sällan. Jag är nöjd, jag har ett bra liv. Det blev inte som jag tänkt men det blev bra. Jag önskar jag hade varit smartare och tjänat lite pengar någonstans på vägen. Så blev det inte. Men hur många är det som sitter, lika trötta som jag, och ser på ruinerna av ett liv? Jag har kul varje dag för jag älskar mitt jobb där jag får skapa bilder varje dag. Jag kanske inte skriver fotografisk historia men jag gör ett gott hantverk och mina kunder är för det mesta nöjda. John Lennon har sagt att livet är det som händer medan vi är upptagna med att hitta på nya planer. Det ligger mycket i det. En gammal vän till mej sa alltid att tid är något människan hittat på för att allt inte ska hända samtidigt. Det var inte jag som hittade på tiden så jag gissar att det är därför allt händer samtidigt. Jag har kanske varit lite dum i mitt liv och inte tagit dom chanser jag haft. Jag är för dålig på att säja nej och för dålig på att ta betalt. Jag gör det med en enda tanke, gör mot andra vad du vill att andra ska göra mot dej. Jag tror faktiskt att den dag jag behöver hjälp så finns den där. Jag försöker leva ett gott liv. När jag faller ner i sängen och käkar en kexchoklad då kan jag vara nöjd med min dag. Det är allt jag behöver. Jag vet inte riktigt vad det var jag drömde om när jag började med detta. Det var kanske inte att fotografera skor klockan två på natten, när jag nu gör det känns det inte så fel. Det är förvisso några saker jag fortfarande kan drömma om. Jag önskar att jag inte var ensam, men det var så det blev. Det är lite sent att göra något åt det nu. Det blir bara jobbigt att försöka se tillbaka och ångra det man inte gjorde. Jag har gjort massor av fel genom livet, säkert varje dag. Men alltid gjort mitt bästa. Jag har försökt även om jag inte lyckats i allt. Nu är jag 50 år gammal, betydligt närmare min död än min födelse. Jag är stark och säker i mej själv. Jag är en hyffsad hantverkare. Jag känner mej väldigt gammal men trots det tror jag att jag lever nu. Jag lever inte på det roliga jag gjorde för 20-30 år sedan. Jag lever på det roliga jag gjort idag och kommer göra imorgon. Jag är lycklig och trygg tack vare goda vänner, dom bästa kunder någon kan önska sej. Jag önskar jag fått tid och pengar att resa mer, så har det inte blivit, men i år fick jag resa. Jag var i Malmö och var med några av mina bästa vänner. Det spelar igen roll vart man reser utan med vem man reser. Om någon gav mej en resa jorden runt skulle jag tacka nej och hellre stannat hemma med vänner. Det syns mej lite meningslöst att uppleva saker ensam. Tack till alla er vänner som gjort mitt liv fram till nu. Ni vet nog vilka ni är.

Eftersom det trots allt är en fotoblogg ska jag visa en bild. I helgen som gick kom den underbara Josefine till studion. Jag är rädd för Josefine. Hon är väldigt vacker, det skrämmer mej inte så mycket längre, men hon är smart. Jag är inte så smart. Vad än Josefine bestämmer sej för att göra här i livet tror jag det kommer gå bra. Det som skrämmer mej är att fånga allt detta på en liten bild. Det är lätt hänt att det bara blir en vacker bild på en vacker kvinna. Josefine är mycket mer än bara det. Det skrämmer mej. Nu är jag inte dokumentärfotograf, jag sysslar med reklam och det är trots allt bara yta. Jag kan inte fånga en personlighet, inte hela. Jag kommer nog aldrig bli helt nöjd med en bild. Hur mycket jag än försöker kommer bilden att visa ytan av en människa. Jag kan hantera ljus och skuggor, högdager och lågdager. Detta är den första av dom bilder jag och Josefine gjorde.



Hur har jag då gjort för att få denna bild? Det är väldigt enkelt. Josefine och jag hade gått igenom ett moodboard som vi båda kände var bra. En typ av bild som hennes agentur sökte var just detta med ett motljus som skapar en viss överstrålning. Jag drog ner ett vitt bakgrundspapper som jag bara tejpade mot golvet. Min första tanke var egentligen att bara göra halvbilder. Mot bakgrunden slog jag två lamphuvuden för att få en jämn vit bakgrund. Sedan valde jag att ha en 90x120 Pro softbox som huvudljus. Jag ville ha ett motljus med överstrålning. För att få det gjorde jag egentligen fel. När man vill ha en vit bakgrund brukar man ju normalt sätt göra den så smal det går för att just slippa överstrålning och att få så bra kantdefinition som möjligt. Nu ville jag ha överstrålningen så jag har hela bredden på bakgrundspappret utlyst. Nu var det bara att börja mäta upp ljuset. Jag vill ha en arbetsbländare på f:11 för att hålla hela Josefine i skärpa. Jag kunde öka överstrålningen med hjälp av att jag låter ytterkanten vara oskarp men det är lite trixigt och blir lätt fel. Alltså liten bländare. Jag ville ha motljus men inte för mycket av det. Jag vill kunna se kanten och inte bränna igenom allt hår men få lagom mycket överstrålning. Då är det bara att börja mäta ljus. Med hjälp av en infallande mätning vid modellen kan jag fastställa min arbetsbländare, f:11. Nu för att få bakgrunden som jag vill ha den måste jag mäta den reflekterat. Vet alla skillnaden mellan infallande och reflekterad mätning?

Med en infallande mätning så säger mej min mätare att om jag ställer in detta mätvärde på kameran så kommer något med 18% reflektion bli 18% grått. Medan om jag gör en reflekterad mätning och ställer in detta mätvärde på kameran så kommer det jag mätt emot bli zon 5 i zonsystemet, det vill säga 18% grått.

Jag gör mätningen vid modell och får arbetsbländaren, f:11, sedan gör jag en reflekterad mätning på bakgrunden. Om den reflekterade mätningen också ger mej f:11 kommer min bakgrund att vara 18% grå, även om den nu är vit från början. Jag måste följaktligen få ett mätvärde på 2 1/2 bländarsteg över min arbetsbländare för att min bakgrund ska vara vit. Zon 1 är ungefär 2 1/2 bländarsteg över zon 5. Om jag nu vrider upp effekten på bakgrundsljuset så måste jag få ett reflekterat mätvärde på f:22 1/2 för att bakgrunden ska bli vit om nu arbetsbländaren är f:11. Är alla med så här långt? Nu vill jag ha överstrålning och då börjar det bli lite pyssel och det finns inte längre några exakta värden att gå på. Jag vet att jag vill ha mer än vitt så jag ökade med ytterligare 1 1/2 bländarsteg på bakgrundsljuset, där hade jag lite tur och det visade sej vara rätt. En reflekterad mätning gav mej ett värde på f:45 då blev det så mycket överstrålning som jag ville ha. Detta är mycket gissning. Det är många faktorer som styr här. Flera sätt jag kan fuska om mina blixtar inte ger tillräcklig effekt. Det är blixtarnas spridningsvinkel och avstånd till bakgrund, bredden på bakgrunden, modellens avstånd från bakgrund som spelar in. Det beror helt på hur er studio ser ut och hur era blixtar funkar för att få till det. Jag kan tyvärr inte ange exakta värden på hur mycket ljus som behövs för att få överstrålningen- För att få det vitt är enkelt, det är bara att mäta, men att få överstrålningen är värre. Det är bara att testa sej fram. En hel del går att fixa i Photoshop men det känns alltid lite bättre att göra det direkt. Jag har varit tvungen att fixa en del kontrast i Photoshop innan jag kom hela vägen till denna bild.

Slutligen så skulle vi ta bilden. Ni kanske minns att jag i början sa att jag tänkt detta som en halvbild. Men när vi väl var intestade såg vi att mitt ganska trista golv i studion var tillräckligt blankt för att reflektera bakgrundsljuset och bli helt vitt och ge en snygg reflex vid Josefine's fötter. Då blir min lilla 90x120 softbox lite för liten. Eftersom jag har så mycket motljus tappar jag en hel del kontrast och den mörka tonen i Josefine's byxor grisar igen och tappar definition. För att motverka det la jag helt enkelt till ytterligare en ljuskälla, en liten softbox på 60x90 cm som ger ljus på den nedre delen av hennes byxor. Jag var tvungen att ge den en effekt 1 bländarsteg över huvudljusets effekt. Hennes vita linne hade bränt ut och tappat definition om jag givit så mycket effekt jag behöver för att skapa definition i byxorna. Ja, det var nog det hela. Som vanligt fråga om något är oklart. Jag finns här för att hjälpa till. Det är aldrig dumt att fråga men det är lite dumt att göra fel för att man inte frågade.

Som slutord kan jag säja att jag inte hade behövt vara rädd för Josefine, hon är snäll och förstående mot äldre män som inte är så smarta. Vi hade en riktigt kul dag och jag hoppas att få möjlighet att göra fler bilder i framtiden. Jag kan nämna att för dessa bilder gjorde Josefine sin egen makeup.